Beskrivning
Botanisk plansch:
VILDPERSILJA, Aethusa cynapium
Nordens Flora 1922 nr. 257
Om växten
Vildpersilja, Aethusa cynapium är en vanligen ettårig ört med upprätta kala stjälkar som kan bli mer än en meter höga. Bladen har triangulära bladskivor som är flera gånger parbladiga, de liknar hundkäxets blad men är mörkgröna och mer glänsande.
Vildpersilja blommar från juli till september med små vita blommor sitter i flockar. Flockarna saknar allmänt svepe, men de enskilda svepena har tre långa smala hängande svepeblad, vilket ger arten ett särpräglat utseende. Kronbladen är vanligen vita, men kan ibland vara rödlätta. Frukterna är brett äggformade och något spetsiga, varje delfrukt har fem kraftiga, kölade åsar och tydliga oljekanaler mellan åsarna. Hela växten är giftig.
Eng. synonymer: fool’s cicely, poison parsley
(Ur Den virtuella floran)
”Växten är giftig och innehåller liknande ämnen som sprängört och odört, dock i lägre halter. Förgiftningar är mycket ovanliga. Smak och lukt anses vara obehaglig, därför bedöms risken för förgiftning genom olyckshändelse som liten.”
(Giftinfinformationscentralen)
”Ju större likhet en giftig planta äger med en, som i dagligt bruk användes, ju angelägnare måste det vara, att fullkomligen känna åtminstone endera. Denna växtens blad, så väl som hela örten, äro ganska lika med vanlig Persiljas (Apium petroselin.); men som bladen af denna äro något finare, till färgen ljusare och mera glänsande än den vanliga Persiljans blad, hvilka dessutom icke äro likformiga, utan vid roten olika med dem på stjelken, så kunna de dock lätt åtskiljas. Denna, som kallas Glis af slesiska ordet Gleisse (glänsa), igenkännes äfven af sina trebladiga nedhängande svepen, (involucella, parasollblommornas blomfoderslag), af hvilka hvart blad är smalt lansettlikt och spetsigt.”
(C. Quensel i J. W. Palmstruchs Svensk botanik,1815)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
