Beskrivning
Botanisk plansch:
GRÅAL, Alnus incana
Nordens Flora 1905 nr. 374
Om växten
Gråal, Alnus incana är ett litet träd eller buske med slät och ljusgrå stam. Arten skjuter rikligt med rotskott vilket gör att den ofta bildar stora täta bestånd. Grenarnas årsskott är grå och tätt håriga. Vinterknopparna sitter strödda och är kortskaftade, ovala, korthåriga och ljusgrå med bara två eller tre knoppfjäll. Bladen är sågtandade, spetsiga, matta och grågröna, bladundersidan är gråluden. Sällsynt förekommer gråalar som har flikiga blad. Gråal blommar tidigt på våren på bar kvist, oftast i mars och är, tillsammans med hassel (Corylus avellana), ett av de träd som blommar först.
Blommorna sitter i hängen som anläggs redan sommaren före blomning. Hanhängena är långa och hängande. Honhängena är korta, bruna och oskaftade, med undantag av det yttersta som är skaftat. Honhängena förvedas vid fruktmognaden och bildar en så kallad alkotte. Han- och honhängen övervintrar nakna och ofta sitter också gamla ‘alkottar’ kvar under vintern. Frukten är en plattad nöt.
Fler varianter av al
Förutom huvudunderarten vanlig gråal (ssp. incana) finns också underarten lappal (ssp. kolaënsis).
Lappal har mindre, rundare blad och kala årsskott men övergångsformer till huvudunderarten förekommer.
Arten klibbal (A. glutinosa) skiljer sig från gråal genom sina trubbiga, ofta urnupna blanka blad och skaftade honhängen och ‘kottar’. Hybrider mellan gråal och klibbal uppträder ibland där de båda arterna möts.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
