Beskrivning
Engelsk plansch med fjärilar i färg
Lepidoptera plansch nr. 2
AURORAFJÄRIL, Anthocharis cardamines & RAPSFJÄRIL, Pieris napi & KÅLFJÄRIL, Pieris brassicae & GRÖNFLÄCKIG VITFJÄRIL, Pontia daplidice & SKOGSVITVINGE, Leptidea sinapis
Om fjärilarna
Aurorafjäril på bild 9 och 11 (eng. Orange tip) är tämligen allmän i hela södra och mellersta Sverige, men mer sällsynt i Norrland. Den saknas i huvudsak i fjälltrakterna och i största delen av barrskogsområdet nedom fjällkedjan, men är likväl påträffad i flertalet lappmarker till Torne träsk i norr. Hälsingland utgjorde nordgräns fram till slutet av 1800-talet. I Danmark finns den i lämpliga miljöer i hela landet, men mer sparsamt på västra Jylland.
Ett flertal korsblommiga växter (Brassicaceae) kan utnyttjas som värdväxter, men främst ängsbräsma Cardamine pratensis, löktrav Alliaria petiolata, rockentrav Arabis glabra, lundtrav A. hirsuta och penningört Thlaspi arvense. Den är en flitig blombesökare och slår gärna ner på hundkäx, Anthriscus sylvestris som också ofta får tjäna som viloplats vid otjänligt väder och under natten. Båda könen söker aktivt efter en parningspartner. Honan parar sig vanligen endast en gång. Arten är ganska stationär men kan ändå förflytta sig över betydande avstånd och härigenom lättare kolonisera lediga livsmiljöer.
Cardamines syftar på växtsläktet bräsmor Cardamine.
(Ur Artfakta)
Rapsfjäril
Rapsfjäril på bild nr. 10 och 15 (eng. Green Veined White) är en av de allmänt förekommande dagfjärilarna i Norden. Den trivs i de flesta levnadsmiljöer och uppträder i två generationer per säsong i den största delen av landet och kan förekomma i tre generationer i södra delarna av Sverige. Värdväxt är korsblommiga växter som till exempel löktrav och ängsbräsma.
En relativt liten fjäril, med ett vingspann på 35 till 45 millimeter. Vingarna är på översidan mestadels vita, med inslag av grått eller svart; undersidan är gulaktig med grön pudring utmed vingribborna. Den gula färgen och pudringen på undersidan av bakvingen är svagare i den andra generationen. Framvingen slutar i en mörk fläck framåt. Rapsfjärilen liknar släktingarna kålfjäril och rovfjäril, men hos dessa arter är pudringen på undersidan av vingarna inte koncentrerad kring vingribborna.
Larven har korta hår och är grön med gula ringar. Puppan är antingen helt grön eller gulvit och täckt av svarta fläckar.
(Ur Wikipedia)
Kålfjäril
Kålfjäril (Pieris brassicae) på bild 12 och 13 är en art i insektsordningen fjärilar som hör till familjen vitfjärilar.
Framvingarna har svarta spetsar, bakvingarna har en svart fläck i framkanten. Honan har dessutom på framvingarna två runda svarta fläckar och ett svart streck vid bakkanten. Vingbredden är 55 till 65 millimeter. Larven på kålmasken är blåaktigt grön med en gulaktig linje längs ryggen och en ytterligare längs vardera sidan. Hela kroppen är täckt med glesa korta hår och tätt beströdd med större och mindre svarta prickar. Den fullvuxna larvens längd uppgår till 35 millimeter. Puppan är kantig och till färgen grönaktig med svarta prickar.
(Ur Wikipedia)
Grönfläckig vitfjäril
Grönfläckig vitfjäril på bild nr. 14 (här Pieris, eng. Bath White) är en fjärilsart i familjen vitfjärilar. Vingspannet varierar mellan 34 och 48 millimeter, på olika individer. Ovansidan hos hanen är vit med en gråsvart teckning på framvingens vingspets och en gråsvart fyrkantig fläck på framvingen. På bakvingen finns mycket ljust grå teckningar. Honans ovansida liknar hanens, men teckningarna på hennes bakvinge är mörkare grå och hon har ytterligare en mörkgrå fläck på framvingen. På undersidan är könen lika. Bakvingen är olivgrön med vita fläckar och framvingen vit med olivgröna fläckar längs ytterkanten och någon eller några få gråsvarta fläckar. Larven är längsgående randig i gult och gråsvart och blir upp till 25 millimeter lång.
(Ur Wikipedia)
Skogsvitvinge
Skogsvitvinge, bild nr. 16 (här Leucophasia sinapis, eng. Wood White), är en fjärilsart i familjen vitfjärilar. Vingspannet varierar mellan 36 och 44 millimeter, på olika individer.
Ovansidan är vit och hanen har en mörkgrå fläck vid framvingens spets. Hos senare generationer samma säsong är fläcken mörkare. Första generationens honor har en antydan till grå fläck på samma ställe som hanen, men senare generationer är i stort sett helt vita. Undersidan hos båda könen är ljust gulvit med ljusgrå teckningar. Larven är grön med en ljusgul och mörkgrön längsgående rand på sidan. Den blir upp till 20 millimeter lång.
Värdväxter, alltså de växter larven lever på och äter av, är olika ärtväxter, bland annat gulvial, kråkvicker och gökärt.
(Ur Wikipedia)
Om konstnären
Frederick Edward Hulme (mars 1841 – april 1909) var känd som en lärare och amatörbotanist. Han var professor inom frihands- och naturalistk målarteknik på King’s College London från år 1886.
År 1844 flyttade Edwards familj till London där hans far och undervisade och jobbade som landskapsmålare. Det konstnärliga verkade ligga i släkten för Edwards farmor hade varit porslinsmålare. Han påbörjade sedan sin utbildning på South Kensington School of Art.
Hulme blev målarmästare på Marlborough College och började måla botaniska motiv.
Frederick var en amatörbotaniker, men samlade sedan även på litteratur och förkovrade sig i naturhistoria. År 1869 blev han vald till ”Fellow of the Linnean Society”. Han förblev målarmästare på Marlborough fram till 1883.
(Källa: Wikipedia)
