Beskrivning
Franskt antikt rosmotiv
Gul Äppelros
Äppelros, botanisk plansch. Denna gula ros tycks vara en sorts Gammaldags Äppelros – på latin Rosa x Rubiginosa och det är möjligt att detta exemplar föreställer en äldre rossort, som på den tiden kallades Äppelros (se citat nedan). Det vetenskapliga namnet är Rosa eglanteria. Vi väljer alltså här att kalla den för ”Gul äppelros”.
”Foetidarosor – kallades tidigare turkiska gulrosor. Dessa rosor har sitt ursprung i Rosa foetida, turkisk gulros. Sorter ur Foetida-gruppen har bidragit till att många moderna remonterande sorter har uppkommit. Nästan alla moderna gul-, orange-, aprikos- och laxfärgade busk- och rabattrosor kommer ursprungligen från Rosa foetida.
Rubiginosarosor – kallades tidigare äppelrosor och härstammar från Rosa rubiginosa, äppelros, vars blad har doft av äpple. Rosen korsar sig lätt med andra rosor och har därför använts mycket i förädlingsarbeten.”
(Ur Växtia)
Äppelros är en storväxt, rikt grenig buske som kan bli upp till tre meter hög. Stammarna är, särskilt nedtill, tätt klädda med både böjda grova och raka fina taggar. Bladen har rundade småblad och är undertill tätt klädda med skaftade rödaktiga körtlar. Äppelros blommar i juni-juli. Blommorna är mättat rosa med körtelklädda flikiga foderblad, foderbladens flikar är smala och helbräddade. Nyponen är röda, kala eller håriga och har framåtriktade foderblad.
Den känns igen på sin doft, vid beröring ger den ifrån sig en stark doft av äpple och denna doft kan varma dagar ligga i luften kring buskarna. Blandningen av tätt sittande, grova och fina taggar på stammen är också typiskt för arten.
(Ur Den virtuella floran)
”Blomstrens Rafael”
Pierre-Joseph Redouté, föddes den 10 juli 1759 i Saint-Hubert nära Liège och dog den 19 juni 1840 i Paris.
Pierre föddes i Belgien, men flyttade till Frankrike och blev kvar där fram till sin död. Av sin samtid kallades han ”blomstrens Rafael” och han har även ansetts som den störste botaniske illustratören genom tiderna.
Redouté visade tidigt stora anlag för måleriet och blev under en studieresa bekant med holländaren Jan van Huysums blomstertavlor, varigenom han kom att rikta in sig på naturhistoriska målningar.
Redan då han 1780 flyttade till Paris ådagalade han en dittills aldrig uppnådd exakt återgivning av blommornas detaljer.
Han blev Marie-Antoinettes, sedermera även kejsarinnorna Joséphines och Marie Louises lärare i målning samt 1792 tecknare vid Académie des sciences och 1822 professor i växtavbildning vid Jardin du roi och Muséum national d’histoire naturelle.
Bland de vetenskapliga arbeten, i vilka Redouté medverkat, märks ”Flora atlantica” (1798 ), ”La botanique” (1805) samt ”Histoire des chênes de l’Amérique septentrionale” (1801) och ”Flora boreali-americana” (1803).
Hans mest fulländade verk är dock ”Les Liliacées” (1802-1816), ”Les roses” (1817-1824) och ”Choix des plus belles fleurs” (1827-1833).
