Beskrivning
Pomologisk plansch ur Svenska Fruktsorter 1923
HAMPUS
Om fruktsorten
Hampus, Äpple
Härkomst:
Sorten – förut betraktad såsom en ursprungligen svensk sort, benämnd efter en Hampus Mörner, anses numera hava blivit införd till Skåne (Hofdala) från Frankrike eller Holland genom en i holländsk krigstjänst anställd svensk vid namn Michael Ehrenborg, då denne år 1759 återvände till fäderneslandet. Omkring år 1800 skall den ha kommit från Hofdala till Halland (Susegården), varest den sedan odlats, vanligen under namn av Vinäpple.Utbredning:
Odlad från Skåne upp till Gästrikland, med framgång särskilt i Östergötland, Närke och Mälartrakterna.Trädets egenskaper:
Trädet växer kraftigt i ungdomen och ger då rika skördar av förstklassig frukt. Då trädet närmar sig normal storlek, blir frukten liten och saftlös. Vid rationell odling å varm, bördig jord, i endast unga bestånd, skulle dock denna ”högädla” fruktodling bliva av stor betydelse. Är fullt härdigt ännu i Uppland. I södra provinserna benäget för kräftsjukdom.Mognadstid:
Slutet av augusti. En av våra allra tidigaste, ädlare äpplesorter.Hållbarhet:
Kort, en till två veckor.Värde:
Såsom bordsfrukt av allra första rang, kanske den mest välsmkande bland våra tidiga äpplesorter. Köttet saftigt med ädel vinsmak.
Text från planschbeskrivningen ur Svenska fruktsorter
Berättat från Uppland
Man tog vara på frukten på ett helt annat sätt än nu, i forna tider. Man såg aldrig i min barndom, att äpplen och päron lågo och ruttnade under träden i massor, som man nu ser det vid var och varannan gård. I mitt hem tog vi vara på all frukt och vi hade massor av fruktträd. I Wallskog hade vi över 100 fruktträd, i Skäggesta något mindre. Men aldrig fick någonting förfaras. All fallfrukt torkade vi i stora bakugnen för att under vintern använda dem till fruktsoppa. Den sämsta fallfrukten kunde vi ibland ge till grisar och kor. Den plockade frukten kokte vi äpplemos utav. Även till kompott och marmelad användes den.
Vinterfrukten plockades försiktigt ned och förvarades i sågspån i stora kistor på vinden. En hel del frukt såldes också. Varje höstkväll sutto min far och mor och vi fem systrar och skuro frukt till torkning. Då var det alltid någon som läste högt för de övriga. ”Fältskärns berättelser” lästes bland annat. Än i denna dag kan jag inte tänka på den bokens människor, utan att känna doft av äpplen omkring dem. Men det var mycket annat som också lästes, mest historiska romaner.
Ett annat sätt att förvara äpplen och päron var, att koka in dem i sockrad lingonsaft. Till sådan inkokning fick man inte använda lösa äpplen. Då föllo de sönder i lingonsaften. Helst borde man använda sk sötäpplen. Sötäpplen var en gammal äpplesort. De voro hårda i köttet, men lämpade sig synnerligen väl, att inkoka i lingon.
Citat Eva Limburg (född 1891)
Plats: Bälinge, Börje, Jumkil, Vendel, Uppland
(Ur Matkult.se)
