Beskrivning
Pierre Jean Francois Turpin
Äpple
Om konstnären
Plansch med äpple
Pierre Jean Francois Turpin (1775-1840) var en fransk botaniker och illustratör. Han är ansedd som en av de största botaniska konstnärerna under den Napoelitiska perioden och framåt.
Turpin föddes i den franska staden Vire och var son till en fattig hantverkare. Han blev dock undervisad i teckning av en lokal konstnär som barn. Som 14-åring blev han placerad i en bataljon i den franska kolonin Saint Dominigue. Därmed kom han att tjäna som sekreterare och konstnär under Napoleon Bonapartes bror, general Charles Leclerc.
Under sin tid på kolonien blev Turpin vän med Pierre-Antoine Poiteau, som var ditsänd som växtsamlare och Poiteau undervisade honom i botanik. De båda vännerna samlade på och målade av den tropiska floran på ön. Detta samarbete resulterade i hundratals tavlor och ett herbarium med cirka 1200 olika växtarter.
Poiteau åkte alltså till USA men Turpin blev kvar på ön och fortsatte måla botaniska motiv under en tid, men reste sedan vidare. När han senare åter träffade Poiteau i Frankrike, fortsatte de sitt botaniska samarbete. De studerade och målade allt från floran i Paris och olika fruktträd till kaktusar.
Turpin fick många uppdrag under sin levnad och blev högt uppskattad för både sin kunskap om Botanik och de vackra målningarna.
Om växten
ÄPPLE, MALUS COMMUNIS
Trädet, ibland kallat apel, är relativt litet, cirka 5–12 meter högt, med en rikt förgrenad krona. Det översållas i maj–juni av vita eller rosa blommor.
I Sverige finns två äppelarter som räknas till vår vilda flora: vildapel (Malus silvestris) och apel eller äppelträd (Malus domestica). Apeln härstammar ursprungligen från Malus sieversii som ännu växer vild i Centralasiens bergstrakter. När och hur apeln kom till Sverige vet vi inte. Kanske via invandrare.
Äpplets historia
I Norden har man tidigt nämnt äpplet. Det tidigaste exemplet är Snorre Sturlassons Edda. Under medeltiden tillverkade man äppelvin i Norden. Man betecknade äpplet som en medicinalväxt redan i det gamla Babylon (800 år f. Kr.) Under medeltiden ansåg man också att äpple hade välgörande krafter. De äpplesorter som man använde vid dessa tider hade troligtvis en annan smak än dagens äpplesorter. De var oftast syrligare, grövre och hade större mängd garvsyra. I
I gamla skrifter står det att äpplets skal är ett laxermedel och kan döda vissa skadliga bakterier. På Åland hittade man äpplekärnor på en 5000 år gammal boplats. Även i Norge hittade man 54 äpplen i Osebergskeppet från år 850.
De äldsta beskrivningarna av äppelsorter i Europa kommer från ett brittiskt kloster år 1204. Européer förde med sig äpplet till sina kolonier, såsom Australien och Amerika.
I Sverige har man hittat ett förkolnat äpple vid utgrävningar i Alvastra nära Omberg i Östergötland som är daterat till 2 500 år f.Kr. Under vikingatiden åt man också mycket äpple. I Cajsa Wargs kokbok från 1755 finns det ett recept på skånsk äppelkaka med äppelmos.
Mänskligheten har sedan länge sett äpplen som nyttiga.
I Storbritannien lyder ett gammalt talesätt ”An apple a day keeps the doctor away” (Ett äpple om dagen är bra för magen).
Under 1950-talet myntade man i Sverige begreppet: ”Tänderna borsta var morgon och kväll – ät gärna ett äpple men ej karamell.”
(Ur Wikipedia)
