MJÖLON, Arctostaphylos uva-ursi

99.00 kr

Svensk originalplansch ur Nordens Flora 1922

Detta är ett färglitografiskt tryck av botanikern Carl Axel Magnus Lindman (1856-1928).

Storlek: Ca 24*15 cm. Mycket välbevarad med vackra färger, på ett stadigt tjockt papper vackert gulnat av ålder.

Botanisk plansch med växtens olika delar uppnumrerade.
Under bilden står växtens namn på svenska och latin.

Planschen fraktas i skyddande kuvert med kartongstöd.

3 i lager

Artikelnr: NF145B Kategorier: , , Etiketter: , ,

Beskrivning

Feel free to share this with the world:

Botanisk plansch:
MJÖLON, Arctostaphylos uva-ursi
Nordens Flora 1922 nr. 145

Om växten

Mjölon, Arctostaphylos uva-ursi är ett krypande ris med vintergröna blad och röda frukter. Den har långa rotslående grenar och bildar ofta stora mattor. Bladen är läderartade, platta och har tydliga, nedsänkta nerver, kanten är helbräddad.

Mjölon blommar i maj, blommorna är urnlika, vita till ljust rosa och sitter i klasar. Frukterna är runda stenfrukter som ser ut som lingonets bär, men de är torra, mjöliga och faddare i smaken. Linné (1749) konstaterar att de ”äro osmakelige, hwadan få, om eljest någon, lära äta dem”.

Mjölon kan mycket lätt förväxlas med lingon (Vaccinium vitis-idaea), den senare har dock inte samma mattformiga växtsätt, och den kan också särskiljas på sina klockformade blommor och att bladen har nedvikta bladkanter och körtelprickar på undersidan. Den andra arten i släktet, ripbär (A. alpinus), är inte vintergrön och har tunna blad med sågtandad kant, samt svarta frukter.

Mer om Mjölon

Mjölon innehåller garvämnen och användes förr vid garverier. Vid färgning ger den svart eller grå färg. Bladen, Folia Uvæ ursi, användes inom farmakologin och Hoffberg (1792) skriver att mjölon ”är af stoppande kraft, lindrar stenplåga och uringångarnes sår, då bladen pulweriserte intagas, eller Thee derraf nyttjas”. Frukterna användes som nödbrödsämne.

(Ur Den virtuella floran)

Nordens Flora

Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.

Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.

Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.

Feel free to share this with the world:

Du gillar kanske också…