Wolf’s Bane – SLÅTTERGUBBE, Arnica montana

129.00 kr

Svensk originalplansch ur Nordens Flora 1905

Detta är ett färglitografiskt tryck av botanikern Carl Axel Magnus Lindman (1856-1928).

Storlek: Ca 24*15 cm
Mycket välbevarad med vackra färger, på ett stadigt tjockt papper vackert gulnat av ålder.

Växtens olika delar är uppnumrerade.
Under bilden står växtens namn på svenska och latin.

Planschen fraktas i skyddande kuvert med kartongstöd.

1 i lager

Artikelnr: NF022A Kategorier: , , , , , Etiketter: , , ,

Beskrivning

Feel free to share this with the world:

Botanisk plansch:
SLÅTTERGUBBE, Arnica montana
Nordens Flora 1905 nr. 22

Om växten

Slåttergubbe (här hästfibla) är en flerårig ört med kraftig jordstam. Stjälken är upprätt, körtelhårig och kan bli en halv meter hög. Bladen är strävhåriga och äggformade med helbräddad kant, de flesta sitter samlade i en basal rosett. Stjälkbladen är få och oftast motsatta.

Svenska synonym: hästfibbla.

Slåttergubbe blommar i juni-juli, blomkorgarna är stora, mer än fem centimeter breda, med holkfjäll i två rader. Den översta blomkorgen omges vanligen av två mindre, sidoställda, korgar som utgår från vecket av stjälkbladen. Både strålblommor och diskblommor har en orangegul färg som avviker från den hos de flesta andra svenska arter i familjen. Frukterna är korthåriga, ribbade och har en enradig, smutsigt vit hårpensel.

”Örten är kraftig, gör kräkning, drifwer urin, swett och rening hos fruent. Nyare Läkare berömma den uti Lamheter, Borttagenhet och mot swarta Starren, wid rötfeber, frossa m. m.”

(Hoffberg, 1792) 

Linné uppger i Flora Lapponica (1737) att han sett småländska bönder insamla och röka slåttergubbe vid brist på tobak.

Slåttergubbe är lätt att känna igen på sina motsatta blad och orangegula blommor. Den andra svenska arten i släktet, fjällarnika (A. angustifolia), är lik slåttergubbe men är smalbladig och saknar körtelhår, den förekommer endast i högfjällsområden i Lappland.

(Ur Den virtuella floran)

Nordens Flora

Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.

Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.

Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.

Feel free to share this with the world:

Du gillar kanske också…