Beskrivning
Botanisk plansch
TUSENSKÖNA, Bellis perennis
Nordens Flora 1922, nr. 35
Om växten
Tusensköna, Bellis perennis är mycket karaktäristisk med sina vita eller rödlätta strålblommor och bladlösa stjälk.
”Wisar sin blomma så snart Snön går bort, och blomstrar sedan hela året. Bladen äro tämmeligen saftfulle, och hafwa ingen obehagelig smak; men lämnas likwäl af kreaturen, kan hända af den orsaken at de ligga så tät åt marken, at de swårt åtkommas. I grönkål och til stufning kunna de gärna anwändas. I Trägårdar har man flere förändringar deraf, dubbla, köttfärgade, mörkröda, med pipig, utbredd frans o. s. w.”
Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)
Tusensköna är en lågväxt, flerårig ört. Stjälken kan bli drygt en decimeter hög och är bladlös. Bladen är spatellika med ett avsmalnande bladskaft och en grunt naggsågad bladskiva, de sitter i en basal bladrosett som ofta är tätt tryckt mot marken.
Tusensköna kan blomma under nästan hela året, men dess rikligaste blomning sker under försommaren. Blomkorgen sitter ensam i toppen av stjälken och är ungefär två centimeter bred, något plattad med två rader av örtartade holkfjäll och vita eller rosatonade strålblommor i flera rader. Diskblommorna är gula. Frukten är millimeterlång, starkt plattad och har varken pensel eller fjäll. Arten sprider sig lätt och förökar sig också med nya skott från den krypande jordstammen.
Den kan inte förväxlas med andra arter.
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
