Beskrivning
Svensk pomologisk plansch ur Svenska Fruktsorter 1923 BLENHEIMS RENETT
Frukt från apelträdet
Blenheims renett, äpple
Äpple är frukten som växer på trädet apel. I Sverige finns två arter av aplar, apel och vildapel. Apel (eller trädgårdsapel) är den odlade art som vi i vardagligt tal kallar för äppelträd. Den vildväxande vildapeln är ganska vanlig i lövskog, skogsbryn och på kulturmark. Frukten är sur och har mest ätits av svin och andra husdjur.
Om fruktsorten
Härkomst:
Moderträdet uppdraget av en kärna på 1700-talet i byn Woodstock tätt invid Blenheim Park, Oxfordshire (England). Sorten kom i handel omkring år 1818.Utbredning:
Odlad där och var i de sydliga provinserna, men ingenstädes allmänt.Trädets egenskaper:
Trädet starkväxande. Bär rikligt först när det blir äldre. Fordar gott läge samt väl torrlagd och kraftig jord för att trivas och lämna välbildad frukt.Mognadstid:
December – Januari.Hållbarhet:
Till mars.Värde:
Utmärkt hushållsfrukt, vacker och hållbar. Efter varma somrar en god dessertfrukt.Denna avbildning:
Utförd efter frukter, skördade vid Stenshuvud i Skåne 1903 och erhållna från herr C.C. Ekenstam.Synonymer:
Blenheim Orange’ Blenheim Pippin, Goldreinette von Blenheim, Kempsters Pippin.
(Texten från planschbeskrivningen ur Svenska Fruktsorter)
Äppelodling sedan medeltiden
Man tror att äppelodling kom till Sverige med klosterväsendet på 1100-talet, då munkarna kunde konsten att ympa, vilket var en förutsättning för odling. Frösådd kan också ge god frukt och det var så man i äldre tid förökade sin äppelodling. Ympning var en metod som inte blev allmänt känd förrän under 1800-talets slut.
Äpplen och andra frukter odlades på slott och herrgårdar från 1600-talet. Själva ordet trädgård betyder just en inhägnad med odlade träd. Före 1800-talets mitt och genomförandet av laga skifte, växte äppelträd och körsbärsträd i ängsmarkerna. De flesta äppelträd var uppdragna från kärnsådd eller inflyttade vilda träd med större och bättre frukt. Många torp och gårdar kunde också ha en surapel och kanske en sötapel på gårdsplanen.
Först under senare delen av 1800-talet blev det vanligt att plantera sortäkta fruktträd vid gårdar och torp. Hushållningssällskapen, skollärarna och sockenprästerna spelade här en viktig roll i att sprida växtmaterial och kunskap om ympning och beskärning.
(Ur Matkult.se)
