BOIKEN

495.00 kr

Pomologisk färglitografisk plansch

Konstnär: Henriette Sjöberg
Svenska Fruktsorter 1923

Beskrivning: Motiv med en svensk fruktsort vanlig i Sverige för 100 år sedan.
Färglitografiskt tryck i kombination med svartvitt litografiskt tryck. Pappret är matt och ganska stadigt.

Skick:
 Diskreta veck och fläckar kan förekomma. Trycket är välbevarat och färgerna vackra. Pappret är inte påtagligt gulnat av ålder.
Sammanfattningsvis är skicket gott. Se produktbild.

Planschverket Svenska Fruktsorter publicerades som ett resultat av ett samarbete mellan bland annat Svenska Trädgårdsföreningen och Axel Pihl. Denna plansch är alltså ur den andra upplagan (1923). Den första trycktes mellan redan mellan 1899-1911.

Storlek: 31*23 cm.

Planschen skickas i skyddande kartongrör.

Slut i lager

Kategorier: , Etikett:

Beskrivning

Feel free to share this with the world:

Svensk pomologisk plansch ur Svenska Fruktsorter 1923
BOIKEN (Här Boikenäpple)

Om fruktsorten

Boiken är en äppelsort vars ursprung anses vara Tyskland. Känd i Tyskland sedan år 1820.

Äpplets skal är grönt och rött och köttet är fast, med en smak av svag sötma. En sjukdom som äpplet kan drabbas av är pricksjuka. Äpplet är moget för att ätas tidigast i januari och håller sig till närmandet av vårens slut. Äpplet passar vid fullmoget tillstånd både som ätäpple såsom köksäpple. Vitt fruktkött, öppet lökformigt kärnhus.

Äpplet pollineras av bland annat Cox Orange, Cox Pomona, Filippa, Gul Richard, James Grieve och Åkerö. I Sverige odlas Boiken gynnsammast i zon I–III. Hög resistens mot skorv, mjöldagg och fruktträdskräfta.

Boiken började spridas i Sverige före år 1876 av Alnarps Trädgårdar.

(ur Wikipedia)

Frukt från apelträdet

Äpple är frukten som växer på trädet apel. I Sverige finns två arter av aplar, apel och vildapel. Apel (eller trädgårdsapel) är den odlade art som vi i vardagligt tal kallar för äppelträd. Den vildväxande vildapeln är ganska vanlig i lövskog, skogsbryn och på kulturmark. Frukten är sur och har mest ätits av svin och andra husdjur.

(Ur Matkult – länk nedan)

Härkomst:
Av tyskt ursprung, sannolikt från Bremen, där sorten länge varit odlad. Sitt namn erhöll den år 1828 efter en tysk fogde vid namn Boike. Till Kvistrum i Kalmar län och Adelsnäs i Östergötland inkom sorten medelst ympkvistar 1864-65.

Utbredning:
Företrädesvis i unga exemplar spridd här och var, särskilt i Skåne, Halland, Öster- och Västergötland.

Trädets egenskaper:
Växer i ungdomen kraftigt och bildar yvig krona. Börjar bära tidigt och är ganska bördigt. Fullt härdigt åtminstone ännu i trakten kring Mälaren. Under gynnsamma år blir fukten väl utvecklad till och med i södra Uppland.

Värde:
En ypperlig hushållsfrukt för vintern, mycket hållbar. Fruktköttet till en början tämligen fast, längre fram lösare, med angenäm, vinsyrlig smak. Fram på våren och försommaren även användbar såsom bordsfrukt.

Denna avbildning:
Utförd efter frukter, skördade vid Stenkullen i Östergötland år 1899 och erhållna genom herr A. Pettersson.

(Texten är hämtad ur ”Svenska Fruktsorter”)

Äppelodling sedan medeltiden

Man tror att äppelodling kom till Sverige med klosterväsendet på 1100-talet, då munkarna kunde konsten att ympa, vilket var en förutsättning för odling. Frösådd kan också ge god frukt och det var så man i äldre tid förökade sin äppelodling. Ympning var en metod som inte blev allmänt känd förrän under 1800-talets slut.

Man odlade äpplen och andra frukter på slott och herrgårdar från 1600-talet. Själva ordet trädgård betyder just en inhägnad med odlade träd. Före 1800-talets mitt och genomförandet av laga skifte, växte äppelträd och körsbärsträd i ängsmarkerna. De flesta äppelträd var uppdragna från kärnsådd eller inflyttade vilda träd med större och bättre frukt. Många torp och gårdar kunde också ha en surapel och kanske en sötapel på gårdsplanen.

Först under senare delen av 1800-talet blev det vanligt att plantera sortäkta fruktträd vid gårdar och torp. Hushållningssällskapen, skollärarna och sockenprästerna spelade här en viktig roll i att sprida växtmaterial och kunskap om ympning och beskärning.

Bred användning i kosthållet

Innan man lätt kom över socker brukade man främst konservera frukten genom att torka den, oftast i bakugnen, på eftervärmen. Vissa äpplen kunde också bli lagrade en längre tid i ett svalt utrymme. När man började använda kärnurtagaren, den så kallade äppelpipan, började blev det också vanligt att man istället skar äpplena i skivor och hängde upp dem på tork. En vidare utveckling var äppelsvarven, som kom i början av 1900-talet. Den använde man för att skala, kärnar ur och skiva frukten på samma gång.

Äpplen har genom åren främst varit vanliga i fruktsoppa och äppelkakor. I samband med bakning kunde man göra äppelkakor där fruktbitar var ingredienser i bröddegen.

Med socker och hermetisk inkokning blev det vanligt att konservera äppelmos och göra kompott och gelé. Man använder äpplen till must, cider och vinäger. Att musta äpplen har åter blivit vanligt och alltfler musterier tar emot äpplen och levererar sedan färdig must.

Man har alltid blandat äpplen med andra livsmedel för att förbättra smak. Att steka fläsk tillsammans med äppelskivor har till exempel varit vanligt.

(Ur Matkult.se)

Feel free to share this with the world: