Beskrivning
Botanisk plansch:
TOPPKLOCKA, Campanula glomerata
Nordens Flora 1922 nr. 563
Om växten
Toppklocka, Campanula glomerata är en flerårig ört med vanligen mörkt blåvioletta blommor i täta toppställda huvuden. Stjälken är upprätt och blir ett par decimeter hög. Bladen är lansettlika med tandad kant och är ganska täthåriga, de nedre är skaftade med rund eller hjärtlik bas medan de övre är oskaftade.
Toppklocka blommor i juli-augusti. Blommorna sitter tätt tillsammans i toppen av stjälken och är omgivna av korta och breda stödblad, ofta sitter också mindre blomsamlingar i de övre bladvecken. Fodret är styvhårigt och har spetsiga flikar. Den klockformade kronan är vanligen mörkt blåviolett eller sällan vit, två till tre centimeter lång och stiftet är inte utskjutande. Fruktkapseln är nedböjd.
Toppklocka kan inte förväxlas med de andra arterna i släktet blåklockor (Campanula), den är tillsammans med skogsklocka (C. cervicaria) den enda som har blommorna samlade i huvuden. Den senare är dock tvåårig, vanligen mer högväxt, och har små ljusblå blommor med utskjutande stift och trubbiga foderflikar.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Hästfibbla, tryckt 1905
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
