Beskrivning
Botanisk plansch:
HÄSSLEKLOCKA, Campanula latifolia
Nordens Flora 1922, nr. 54
Om växten
Hässleklocka, Campanula latifolia är en storväxt ört som kan bli mer än en meter hög. Stjälken är trubbkantad, ogrenad och kal eller fint hårig. Bladen är brett lansettlika, kala eller håriga, och har vingade bladskaft, de övre bladen är oskaftade eller kort skaftade, de nedre är långskaftade. Hässleklocka blommar i juli-augusti med stora blommor som sitter i toppställda, allsidiga klasar. Foderflikarna är tilltryckta till utstående och nästan kala. Kronan är klockformad, vanligen mer än tre och en halv centimeter lång, och oftast violett, men ibland vit.
Fruktkapseln är kal och nedåtriktad. Den odlade varieteten stor hässleklocka (var. macrantha (Fisch.) Asch. & Graebn.) har större blommor och kan ibland påträffas förvildas. Hässleklocka är den största av våra blåklockor (Campanula). Arten är mest lik nässelklocka (C. trachelium), men den senare har styvhårig och skarpt kantig stjälk, mindre blommor, samt styvhåriga foderflikar och kapslar.
Ätbar växt
Hoffberg (1792) skriver om hässleklocka att rötterna ”kunna kokte ätas wårtiden, innan de gå i stjelk, äfwen örtebladen, men äro hos oss ännu icke i bruk”. Några år senare, år 1806, skriver dock Retzius i sin Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ att rötter och späda skott ätes i sallad och att bladen äts stuvade.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
