Beskrivning
Botanisk plansch:
HAGTORN, Crataegus
Nordens Flora 1922 nr. 286
Om växten
Hagtorn, Crataegus
Hagtornssläktet (Crataegus) är ett stort växtsläkte av taggiga buskar och träd i familjen rosväxter som växer i Europa, Nordamerika och Östasien. Arterna i släktet har vanligen små äpplelika frukter.
”Bland våra buskar är Hagtornsbusken troligen den, som lemnar de bästa och varaktigaste häckar och lefvande stängsel. Den växer tätt, är starktaggig, mycket seg, ej nogräknad på jordmån, härdig, den tål både blåst, sol och köld och låter bra klippa sig…
…Veden är så hård och tät (gammal nästan som buxbom) att den kan nyttjas till kuggar, trissor i block, skrufvar m. m.; svärtad eller betsad liknar den ebenholz. Unga, raka telningar lemna vackra spatserkäppar. Barken färgar gult. Blommorna och späda bladen kan nyttjas som thé.”
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)
En användbar växt
Hagtornssläktets arter tillhandahåller mat och skydd för många olika fåglar och däggdjur, och blommorna är viktiga för många nektarsamlande insekter. Många olika larver av fjärilar lever också på hagtornar. I synnerhet i Kina används frukter av hagtornar antingen som människoföda eller i den traditionella kinesiska medicinen.
Hagtornssläktet arter hör hemma i den tempererade norra hemisfären. Hur många arter som ingår i släktet beror på vilken systematisk indelning som används, eftersom släktet har många apomiktiska småarter. Vissa botanister räknar sålunda med över tusen arter, medan andra nöjer sig med runt 200 eller färre.
(Ur Wikipedia)
Se även Rött oxbär
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
