Beskrivning
Botanisk plansch i original ur
Flore des serres et des jardins de l’Europe:
Cypripedium acaule
Om växten
Cypripedium acaule (här cypripedium humile) är en orkidéart som beskrevs av William Aiton. Cypripedium acaule ingår i släktet guckuskor, och familjen orkidéer. Guckuskornas huvudutbredning är tempererade områden på norra halvklotet. Den enda svenska representanten är Guckusko, Cypripedium calceolus.
(Ur Wikipedia)
Orkidéer
Orkidéer är fleråriga örter med underjordiska jordstammar eller knöllika, näringslagrande rötter (amrötter); sällan utan klorofyll. Stjälk upprätt. Blad strödda eller sällan nästan motsatta, parallellnerviga, helbräddade. Blommor tvåkönade, oftast samlade i toppställda gles- eller mångblommiga ax eller klasar, någon gång ensamma.
Familjen är en av jordens artrikaste med nästan 800 släkten och omkring 30 000 arter. I Sverige har man funnit 44 arter fördelade på 23 släkten. Samtliga svenska orkidéer är fridlysta i hela landet. Några av dessa är Adam och Eva, Vit skogslilja och Majnycklar.
De som i äldre tider samlade och pressade växter erfor att orkidéer i likhet med suckulenta växter, till exempel sedum, var mycket svåra att få torra. Hela ståndet är nämligen ofta rikt på slem, och man var därför tvungen att döda växten genom att under några minuter hålla den (utom blommorna) i kokhett vatten, varefter man med lätthet kunde få den torr med bibehållna färger genom vanlig pressning. Samma resultat vanns genom att med en nål tätt pricka blad och stjälk före pressningen. I dagsläget är dock alltså samtliga orkidéarter i Sverige fridlysta, och sådan verksamhet är alltså förbjuden enligt svensk lag. Moderna botaniker använder sig hellre av fotografering för att dokumentera sina fynd.
(Ur Wikipedia)
Louis Van Houtte och
Flore des serres et des jardins de l’Europe
Louis Benoît van Houtte (1810–1876), var en belgisk hortonom som verkade vid National Botanic Garden of Belgium (Jardin Botanique de Brussels mellan 1836 and 1838 och han är mest känd för den omfattande journalen Flore des Serres et des Jardins de l’Europe, som han producerade med Charles Lemaire and M. Scheidweiler. Detta omfattande verk bestod av mer än 2,000 färgplanscher som gavs ut i 23 olika samlingar som publicerades mellan 1845 and 1883.
Louis jobbade i början av sin karriär inom finansvärlden i Bryssel. All ledig tid spenderade han på botanik i den botaniska trädgården och privata ägor och han blev vän med många blomentusiaster.
Tillsammans med Charles François Antoine Morren, grundade van Houtte L’Horticulteur Belge (1833–1838), som månatligen publicerade botaniska färgplanscher ca 1832. Dessa bestod av både handkolorerade tryck och en del litografier.
Dessutom öppnade Van Houtte en butik där han sålde fröer och trädgårdsredskap. Han studerade även den tropiska floran med stort intresse.
Efter endast en kort tid som gift, förlorade Louis sin hustru. Med sorg i hjärtat begav han sig då till Brasilien för att samla orkidéer, på uppdrag av den belgiske konungen. Därefter reste han bland annat till Rio de Janeiro och Cape Verde i sin jakt på växter.
Louis återvände till Bryssel efter sina exkursioner och grundade sedan Ecole d’Horticulture och det var därefter han började publicera Flore des serres et des Jardins de l’Europe, som efter några år (1845-1883) översteg 2000 stycken färgstarka planscher, varav många trycktes upp efter hans bortgång.
Van Houttes botaniska intresse genomsyrade hela hans liv och han inspirerade otaliga botanister under sin livsgärning.
