Beskrivning
Botanisk plansch:
KRUSTÅTEL, Deschampsia flexuosa & TUVTÅTEL, D. cespitosa
Nordens Flora 1922 nr. 462
Om växten
Kruståtel, Deschampsia flexuosa eller sia är en flerårig ört tillhörande familjen gräs.
Kruståtel blir normalt mellan 30 och 70 centimeter hög. Bladen är trådsmala och känns i regel vaxartade eller feta. När den växer i skuggiga partier har varje exemplar i regel ett antal extra skott som är sterila. I bladvecken finns ett 1 till 3 millimeter långt snärp.
Kruståtel finns i hela Norden med undantag för några få delar av inlandet på Island.
Kruståtel har i Sverige ansetts vara en av de allra bästa skogsbetesväxterna för kreatur. Kemiska analyser har visserligen inte visat på något anmärkningsvärt näringsinnehåll, men kanske har arten egenskaper som gör den särskilt smaklig. Även för rennäringen betraktas kruståteln som en av de allra viktigaste betesväxterna, inte bara sommartid utan även under hösten, då den har en hög sockerhalt. Den är vanlig inom hela renskötselområdet.
(Ur Wikipedia)
Tuvtåtel
Tuvtåtel, Deschampsia cespitosa (synonym Aira caespitosa) är ett ganska högväxt, flerårigt gräs som växer i stora, mycket täta tuvor som vid basen omges av gulbruna fjolårsbladslidor. Stråna blir omkring en meter höga, de är kala och har korta stråblad. De basala bladen är tre till fem millimeter breda, vanligen platta, starkt räfflade och mycket sträva på ovansidan.
Tuvtåtel blommar i juni-juli. Vipporna är stora och yviga, med slaka, sträva vippgrenar och talrika småax. Småaxen är tvåblommiga, omkring fem millimeter långa, med trubbiga gröna eller brunvioletta skärmfjäll med ljusare hinnkant. Ytteragnarna har korta borst som knappt når utanför skärmfjällen.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Därefter gav han ut en lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Därmed presenterade han många växtarter, vilket gav upphov till och en mängd vetenskapliga artiklar.
