Beskrivning
Engelsk antik print med blomma
Botanisk plansch av F. E. Hulme
Dewberry – BLÅHALLON,
Rubus caesius
Om växten
Blåhallon är en halvbuske med ofta nedliggande stammar. Stammen är trind och örtartad, ofta blådaggig och har tunna borstlika taggar, barken fjällar inte av under andra året. Årsskotten är rotslående och blåhallon kan på så sätt klä in stora ytor. Bladen är trefingrade och skrynkliga med grön undersida, deras sidoflikar har ofta två sidolober vilket ger bladen formen av en fjäril. Det mellersta småbladet är tydligt skaftat. Blåhallon blommar från juni till augusti med stora vita blommor. Frukterna är svarta och tydligt blådaggiga och lossnar inte från blomaxeln när de är mogna, ofta utbildas bara få delfrukter.
Blåhallon känns igen på de blådaggiga frukterna. Arten hallon (R. idaeus) röda frukter och parbladiga med vitfiltad undersida. De olika björnbären skiljs från blåhallon genom glänsande svarta eller rödsvarta frukter, samt fem- eller sjufingrade blad.
(Ur Den virtuella floran)
Om konstnären
Frederick Edward Hulme (mars 1841 – april 1909) var känd som en lärare och amatörbotanist. Han var professor inom frihands- och naturalistk målarteknik på King’s College London från år 1886.
Planschverket är tänkt som en hyllning till våra mest älskade vildväxande blommor och växter:
”There lives and works
A soul in all things, and that souls is God.
The beauties of the wilderness are His,
That make so gay the solitary place.
He sets the bright procession on its way,
And marshals all the order of the year;
And ere one flowering season fades and deis,
Designs the blooming winders of the next.”
År 1844 flyttade Edwards familj till London där hans far och undervisade och jobbade som landskapsmålare. Det konstnärliga verkade ligga i släkten för Edwards farmor hade varit porslinsmålare. Han påbörjade sedan sin utbildning på South Kensington School of Art.
Hulme blev målarmästare på Marlborough College och började måla botaniska motiv.
Hulme var amatörbotaniker, vilket medförde att han samlade sedan på litteratur och förkovrade sig i naturhistoria. År 1869 blev han vald till ”Fellow of the Linnean Society”. Han förblev målarmästare på Marlborough fram till 1883.
(Källa: Wikipedia)
