Beskrivning
Botanisk plansch:
KRÅKBÄR, Empetrum nigrum
Nordens Flora 1922 nr. 241
Om växten
Kråkbär, Empetrum nigrum är ett lågt vintergrönt ris med barrlika blad, oansenliga blommor och svarta bärlika frukter. Stammen är ofta nedliggande och rotslående. Blommorna är enkönade, med ståndare eller pistill. Frukten har inga ståndare vid basen, vilket skiljer arten från den mycket snarlika nordkråkbär (E. hermaphroditum).
(Ur Den virtuella floran)
…Fattigt folk rifwa wäl af den, hwar den wäxer något frodigt, för at gagna den til bränsle, och barn äta understundom bären, som i början wålla någon yra med hufwudwärk, och det är all den nytta, man gör sig af busken i Swerige.”
(Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius, 1806)
Kråkbär har en lite sträv och syrlig smak, och är en bra törstsläckare för vandraren. Smaken kan förbättras om de kokas eller om de utsätts för frost och kyla. Bären kan ätas färska, eller användas i sylt och saft och kan med fördel blandas med andra bär. Kråkbär ger en saft fin färg och syrlig smak. Kokade kråkbär med lite citronsaft tillsammans med grädde och socker ger en god dessert. Bären kan också passa bra i pannkakor och muffins.
Användes som medicin
Inom folkmedicinen har man använt kråkbär som urindrivande och laxerande medel, mot skörbjugg och vid behandling av orala sår genom gurgling. Ett te gjort på de omogna grönaktiga frukterna har använts för behandling av njursten. Kokade stjälkar och bär har man använt vid behandling av diarré.
(Ur Skogsskafferiet)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
