Beskrivning
Engelsk antik print med blomma
Botanisk plansch av F. E. Hulme
Foxglove – FINGERBORGSBLOMMA, Digitalis purpurea
Om växten
Fingerborgsblomma är en finhårig, tvåårig ört. Stjälken kan bli mer än meterhög och har en toppställd, ensidig klase av stora purpurröda, vita eller ibland rosa blommor. Bladen är håriga och brett lansettlika, skrynkliga och har trubbtandad kant. Fingerborgsblomma blommar i juni-juli. Kronan är fyra till fem centimeter lång, rörlik med vid mynning och korta trubbiga kronflikar. Kronans insida är fläckig.
Fingerborgsblommans blommor har fyra ståndare, varav två korta och två långa, samt ett långt stift. Bladen är brett lansettlika till elliptiska och naggade i kanten, de flesta sitter samlade i en rosett vid basen. Stjälkbladen liknar rosettbladen men är mindre och smalare. Fruktkapseln är äggformad. Hela växten är giftig.
Fingerborgsblomma är omisskännlig och liknar ingen annan växt i den svenska floran.
(Ur Den virtuella floran)
Om konstnären
Frederick Edward Hulme (mars 1841 – april 1909) var känd som en lärare och amatörbotanist. Han var professor inom frihands- och naturalistk målarteknik på King’s College London från år 1886.
Planschverket är tänkt som en hyllning till våra mest älskade vildväxande blommor och växter:
”There lives and works
A soul in all things, and that souls is God.
The beauties of the wilderness are His,
That make so gay the solitary place.
He sets the bright procession on its way,
And marshals all the order of the year;
And ere one flowering season fades and deis,
Designs the blooming winders of the next.”
År 1844 flyttade Edwards familj till London där hans far och undervisade och jobbade som landskapsmålare. Det konstnärliga verkade ligga i släkten för Edwards farmor hade varit porslinsmålare. Han påbörjade sedan sin utbildning på South Kensington School of Art.
Hulme blev målarmästare på Marlborough College och började måla botaniska motiv.
Hulme var amatörbotaniker, vilket medförde att han samlade sedan på litteratur och förkovrade sig i naturhistoria. År 1869 blev han vald till ”Fellow of the Linnean Society”. Han förblev målarmästare på Marlborough fram till 1883.
(Källa: Wikipedia)
