Beskrivning
Botanisk plansch:
VÅRLÖK, Gagaea lutea &
DVÄRGVÅRLÖK, G. minima
Nordens Flora 1922 nr. 385
Om växten
Vårlök, Gagaea lutea är en flerårig ört som kan bli drygt två decimeter hög. Den har bara ett ganska brett, ofta något grågrönt, lite köttigt basalblad som är platt eller något rännformigt och ihopväxt i spetsen, bladbasen är blek. Stjälkbladen är oftast två. Vårlök blommar redan i april-maj. Blomstjälkarna är kala och blommorna sitter samlade i ett flock- eller kvastlikt knippe. Blomman har gula trubbiga kalkblad. Frukten är en kapsel och fröna har ett oljerikt bihang och sprids med myror. Efter blomning och fruktsättning vissnar hela växten bort. Löken har bara en ny sidolök som sitter innanför det gråbruna lökskalet.
Enligt Hoffberg (1792) kunde torkade och malda lökar användas till nödbröd.
(Ur Den virtuella floran)
Dvärgvårlök, Gagaea minima är en lågväxt, kal ört som kan bli drygt en decimeter hög. Den har ofta bara har ett smalt basalblad, men som kan ha flera trådfina blad från sidolökarna. Stjälkbladet är betydligt bredare än basalbladet. Dvärgvårlök blommar i april-maj. Blomställningen har ofta fem eller sex blommor, men kan ha både färre eller fler blommor. Kalkbladen är smalt spetsiga. Fröna saknar oljerikt bihang. Lökskalet är brunt och innesluter en större och en mindre lök och ofta också flera smålökar.
Dvärgvårlök känns lättast igen på sina spetsiga kalkblad och trådfina blad.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
