Beskrivning

Franskt antikt rosmotiv

Gallicaros

Gallicaros, ’Pumila’. Gallicarosor, eller provinsrosor (Rosa Gallica-gruppen) är en grupp av rosor. De har alla sitt ursprung i arten provinsros (Rosa gallica) och kan vara mutationer av den rena arten eller, mer eller mindre, komplexa hybrider med andra arter.

De första kom till Europa med korsriddarna från Jerusalem. I Mindre Asien har de varit kända sedan 1100-talet f.Kr.

När de kom till Europa odlades de först i klosterträdgårdar. Sorten ’Officinalis’, apotekarrosen, användes i medicinskt syfte mot bland annat magbesvär och huvudvärk, men framför allt för att utvinna rosenolja.

På 1600-talet kom rosförädlingen i västvärlden igång, och det var främst Gallicarosen som användes. Namnet Gallica har växten fått av Linné.

Växtsättet är upprätt och Gruppen klassas som buskrosor och blir ca 100–170 cm höga. Blommorna vanligen fyllda eller halvfyllda. Färgskalan är vanligen rosa till purpurrött och endast i sällsynta fall vitt. Det finns även äldre sorter med flerfärgade eller strimmiga kronblad, till exempel polkagrisrosen, ’Rosa Mundi’ (syn. ’Versicolor’). De är alla engångsblommande.

(Ur Wikipedia)

”Blomstrens Rafael”

Pierre-Joseph Redouté, föddes den 10 juli 1759 i Saint-Hubert nära Liège och dog den 19 juni 1840 i Paris.
Pierre föddes i Belgien, men flyttade till Frankrike och blev kvar där fram till sin död. Av sin samtid kallades han ”blomstrens Rafael” och han har även ansetts som den störste botaniske illustratören genom tiderna.

Redouté visade tidigt stora anlag för måleriet och blev under en studieresa bekant med holländaren Jan van Huysums blomstertavlor, varigenom han kom att rikta in sig på naturhistoriska målningar.

Redan då han 1780 flyttade till Paris ådagalade han en dittills aldrig uppnådd exakt återgivning av blommornas detaljer.
Han blev Marie-Antoinettes, sedermera även kejsarinnorna Joséphines och Marie Louises lärare i målning samt 1792 tecknare vid Académie des sciences och 1822 professor i växtavbildning vid Jardin du roi och Muséum national d’histoire naturelle.

Bland de vetenskapliga arbeten, i vilka Redouté medverkat, märks ”Flora atlantica” (1798 ), ”La botanique” (1805) samt ”Histoire des chênes de l’Amérique septentrionale” (1801) och ”Flora boreali-americana” (1803).
Hans mest fulländade verk är dock ”Les Liliacées” (1802-1816), ”Les roses” (1817-1824) och ”Choix des plus belles fleurs” (1827-1833).