Beskrivning
Botanisk plansch:
NEJLIKROT, Geum urbanum
Nordens Flora 1922, nr. 303
Om växten
Nejlikrot, Geum urbanum är den vanligaste av våra gulblommiga nejlikrötter (Geum). Det är en flerårig, mjukt hårig ört som kan bli upp till sex decimeter hög. Stjälken är upprätt och har parflikiga basalblad och treflikade eller trefingrade stjälkblad. Stiplerna är fliktandade och en till tre centimeter långa.
Nejlikrot blommar från juni till augusti med ganska små, gula blommor som har har utbredda foder- och kronblad, kronbladen är vanligen bara en halv centimeter långa. Varje blomma får omkring sjuttio frukter. Frukterna är plattade och avlångt äggformade med lång krokuddig fruktnäbb, vilket är typiskt för alla arter i släktet.
Tre andra arter som förekommer sällsynt eller tillfälligt kan förväxlas med nejlikrot. Arterna rysk nejlikrot (G. aleppicum) och sträv nejlikrot (G. hispidum) är dock strävt och styvt håriga, och amerikansk nejlikrot (G. macrophyllum) kan skiljas genom sina stora blad, större blommor och fruktsamlingar med över tvåhundra frukter. Den femte arten i släktet, humleblomster (G. rivale), har brunröda hängande klocklika blommor, den kan korsa sig med nejlikrot.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
