Beskrivning
Pomologisk plansch ur Svenska Fruktsorter 1923
GIFFARD
Giffard, päron
Sorten påträffades år 1825 som vildstam invid skogen Saint-Nicolas i socknen Saint-Jaques d’Angers i Frankrike av träskoleägaren Nicolas Giffard i Fousassières. Beskrevs första gången år 1840 av Millet, president för trädgårdssällskapet i Maine-et-Loire.
Mer om päronsorten
Utbredning:
Är föga spridd och förekommer huvudsakligen i södra orterna.
Trädets egenskaper:
Trädet växer tämligen kraftigt. Börjar tämligen sent att sätta frukt. Fullt härdigt ännu i Stockholmstrakten.
Mognadstid:
Slutet av augusti – början av september.
Hållbarhet:
Endast några dagar.
Värde:
Fruktköttet mycket saftigt, av läskande söt smak.
Denna avbildning:
Utförd efter frukter, skördade 1910 vid Alnarp
Synonymer:
Beurré Giffard, Giffard´s Butterbirne.
(Text från planschbeskrivningen om Giffard ur Svenska Fruktsorter
Päronträd
Päronträdet är ett träd med en slank krona. Stammen är rak och genomgående ända till toppen. Huvudgrenarna är först upprätta, men senare mer vågräta. Barken är först mörkbrun och slät. Senare blir den grå med sprickor för att slutligen bli djupt uppsprucken i fyrkanter.
Unga ännu inte fruktbärande plantor och vildskott har ofta långa tornar. Knopparna är kägelformade, bruna och hårlösa. Blomsterknopparna sitter på vridna kortskott och är mer avrundade. Bladen har längre stjälkar än äpple och är runda till elliptiska med en fint sågtandad kant och ganska kort spets. Översidan är blankt mörkgrön, men undersidan är ljust grågrön. Blommorna är samlade i flockar och är vita med svag doft och blommar i maj. Ståndarknapparna är klart röda.
Frukterna är runda till päronformade. Fröna mognar och gror villigt.
(Ur Wikipedia)
Päronets historia
Päron har förmodligen odlats lika länge som äppelträdet och fanns i Grekland redan 1 000 år f. Kr. Under medeltiden odlade man päron i Sverige, och på 1700-talet hade man många sorter, t.ex. bergamott och augustipäron. Gammalt är också gråpäronet med tjockt, strävt skal och sött, saftigt fruktkött, likaså det nu sällan förekommande grännapäronet, som Per Brahe uppges ha infört från Tyskland.
(Wikipedia, se länk ovan)