Beskrivning
Botanisk plansch:
DOFTMYSKGRÄS, Hierochloë odorata
Nordens Flora 1922 nr. 475
Om växten
Doftmyskgräs, Hierochloë odorata är ett flerårigt gräs med enstaka strån från en krypande jordstam. Stråna kan bli upp till sex decimeter höga. Bladen är platta, de basala bladen är mer eller mindre vissna vid blomningen och stråbladet mycket kort, vilket gör att stråna ser bladlösa ut. Arten blommar i maj-juni. Vipporna är ganska glesa med runda, något plattade småax som är glänsande guldgula, liksom fettglänsande. Småaxen är treblommiga, saknar borst eller har mycket kort tunt borst i spetsen av hanblommornas ytteragnar.
”Har, i synnerhet torrkadt, en behagelig lukt, lik Mysskans, hwarföre ock allmogen, där det wäxer, binder det i knippen, och uphänger i sina stugor. At man dermed will förebygga eller fördrifwa mal i kläder, anser jag för fåfängt, men det gifwer kläderne, när det lägges ibland dem, en behagelig lukt.”
(Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius, 1806)
(Källa: Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Därefter gav han ut en lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Därmed presenterade han många växtarter, vilket gav upphov till och en mängd vetenskapliga artiklar.
