Beskrivning
Botanisk plansch:
GULKRONILL, Hippocrepis emerus
Nordens Flora 1922 nr. 323
Om växten
Gulkronill, Hippocrepis emerus (här Kronärt, Coronilla) är en lågväxt, lövfällande buske som kan bli upp till sex decimeter hög. Grenarna är kantiga och har parbladiga blad som har två till fyra par småblad och ett uddblad. Småbladen är omvänt äggrunda, blanka med blågrön undersida och helbräddad kant.
Gulkronill blommar i maj-juni med lysande gula blommor som sitter två eller tre tillsammans i långskaftade flockar. Fruktbaljan är lång och smal, nästan rak och otydligt ledad, den öppnar sig inte vid mognaden utan sönderfaller i långsmala, enfröiga ledstycken.
Artnamnet emerus är ett italienskt växtnamn som först användes av Andrea Cesalpini på 1500-talet. Det svenska namnet syftar på den gula blomfärgen, och kronill är en försvenskning av dess äldre släktnamn Coronilla.
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
