Beskrivning
Franskt antikt rosmotiv
Hundrabladsros/Provenceros
Hundrabladsros, botanisk plansch. Rosa centifolia Bullata. Se även denna.
Hundrabladsrosor (Rosa xcentifolia) är en grupp roshybrider som fått sitt vetenskapliga namn av Carl von Linné.
Rosen kännetecknas av sin rikliga mängd kronblad. Den är härdig men blommar bara en gång per år.
Den kallas ibland målarnas ros, Rose de Peintres, och förekommer ofta på nederländska stileben från 1600-talet och framåt. Den alternativa namnformen Provencerosor kommer sig av att det växer många centifolior där, men formen brukar undvikas då den kan förväxlas med Provinsrosor.
Det vetenskapliga namnet kommer av ett misstag. Man trodde länge att hundrabladsrosorna var de som nämndes av Plinius i Naturalis historia, men genetiska analyser har visat att den uppkommit i Nederländerna på 1400-talet genom en hybridisering av gallicarosor, Rosa phoenica, Rosa mochata och Stenros (Rosa canina).
Arten ingår i släktet rosor, och familjen rosväxter. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
(Ur Wikipedia)
”Blomstrens Rafael”
Pierre-Joseph Redouté, föddes den 10 juli 1759 i Saint-Hubert nära Liège och dog den 19 juni 1840 i Paris.
Pierre föddes i Belgien, men flyttade till Frankrike och blev kvar där fram till sin död. Av sin samtid kallades han ”blomstrens Rafael” och han har även ansetts som den störste botaniske illustratören genom tiderna.
Redouté visade tidigt stora anlag för måleriet och blev under en studieresa bekant med holländaren Jan van Huysums blomstertavlor, varigenom han kom att rikta in sig på naturhistoriska målningar.
Redan då han 1780 flyttade till Paris ådagalade han en dittills aldrig uppnådd exakt återgivning av blommornas detaljer.
Han blev Marie-Antoinettes, sedermera även kejsarinnorna Joséphines och Marie Louises lärare i målning samt 1792 tecknare vid Académie des sciences och 1822 professor i växtavbildning vid Jardin du roi och Muséum national d’histoire naturelle.
Bland de vetenskapliga arbeten, i vilka Redouté medverkat, märks ”Flora atlantica” (1798 ), ”La botanique” (1805) samt ”Histoire des chênes de l’Amérique septentrionale” (1801) och ”Flora boreali-americana” (1803).
Hans mest fulländade verk är dock ”Les Liliacées” (1802-1816), ”Les roses” (1817-1824) och ”Choix des plus belles fleurs” (1827-1833).
