Beskrivning
Botanisk plansch:
DYBLAD, Hydrocharis morsus-ranae
Nordens Flora 1922 nr. 480
Om växten
Dyblad, Hydrocharis morsus-ranae
”Dybladet är en, liksom dess närmaste slägting Dyborren, ganska utmärkt och egendomligt bildad växt. Det är också en bland de få vattenväxter, hos hvilka nästan hela ståndet uppbäres eller liksom hänger i vattnet medelst de på dess yta utbredda bladen. Hos Neckrosorna t. ex., med hvilkas blad dennas ha någon likhet, ligger rotstocken alltid rotad i botten.”
(Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman, 1868)
Dyblad är en fritt flytande vattenväxt med små rundade flytblad och utlöpare mellan bladrosetterna. Bladen är långskaftade och liknar näckrosväxternas (Nymphaeaceae) blad men är mycket mindre, bara tre centimeter långa, de är blankt gröna med röda undersidor. Dyblad blommar i juli-augusti.
Blommorna är skaftade, vita och enkönade med tre inre kronbladslika hylleblad, han- och honblommor sitter på olika plantor.
Om artnamnet morsus-ranae berättar Nyman (1867) att arten för ”sina vid basen liksom urbitna blad heter växten hos några gamle botanister (DODONÆUS, 1583) Ranæ Morsus, Grodbett, hvadan artnamnet. Grodblad är också en benämning på växten, och hvilken häntyder både på dess gamla namn och dess hemvist, som icke sällan är sådana vatten der grodor gerna uppehålla sig, liksom de många insekter och maskar, åt hvilka denna växt lemnar skydd eller tillhåll och hvilka tjena de förra till näring”.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
