Beskrivning
Botanisk plansch:
SVÄRDSLILJA, Iris pseudacorus
Nordens Flora 1922 nr. 398
Om växten
Svärdslilja, Iris pseudacorus är en ganska stor, flerårig ört som kan bli upp till en meter hög. Den har en vågrät, krypande jordstam och bildar ofta stora bestånd. Bladen är svärdlika, matt grågröna och upp till tre centimeter breda. Svärdslilja blommar i juni-juli. Blomstjälkarna är solida Blommorna är stora, klargula och har små inre kalkflikar. Fruktkapslarna är avlånga, omkring fem centimeter långa, och rundat trekantiga.
Arterna dansk iris (I. spuria) och strandiris (I. sibirica), som också hör till släktet irisar (Iris), skiljs genom smalare blad och blå blommor. Svärdsliljor som inte blommar kan förväxlas med kalmus (Acorus calamus), men den senare är aromatiskt doftande och har saftigt gröna blad med vinröd bladbas. Kalmus hör till en annan växtfamilj, familjen kallaväxter (Araceae), och har mycket små blommor som sitter i en sidoställd kolv.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
