Beskrivning
Botanisk plansch:
STRANDVIAL, Lathyrus japonicus
Nordens Flora 1922 nr. 620
Om växten
Strandvial, Lathyrus japonicus (här Strandärt, Lathyrus maritiumus)
”Ärterna äro så stora som våra vanliga gråärter, om ei större : iag har räcknat öfver 40 skidor alla växte på en stielke upkomne af en ock samma rot : til smaken har iag funnit dem någonsin så goda som våra gråärter; ock ehuruväl iag i stor myckenhet ätit dem färska ock okokade, har iag dock ei kändt den ringaste olägenhet deraf…”
Ur Förtekning på några örter fundna i Bohus-Län 1742 av P. Kalm (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1743)
Strandvial är en flerårig, blågrön, kal eller ibland hårig ört. Stjälken kan bli upp till åtta decimeter lång och är nedliggande och kantig, men saknar vinglika lister längs kanterna. Bladen är parbladiga med tre till fem par småblad och ett enkelt eller grenigt klänge. Småbladen är elliptiska med en kort udd i spetsen, de är ganska tjocka och sitter ofta nästan växelvis i bladet. Stiplerna är stora och breda, nästan småbladslika. Strandvial blommar från juni till augusti med rödvioletta blommor som sitter samlade i korta klasar på långa skaft från bladvecken. Kronan har rödviolett segel och blekt blåviolett köl.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
