Beskrivning
Pomologisk plansch ur Svenska Fruktsorter 1923
LIEGEL’S VINTERPÄRON
Liegel’s Vinterpäron. Unga ännu inte fruktbärande plantor och vildskott har ofta långa tornar. Knopparna är kägelformade, bruna och hårlösa. Blomsterknopparna sitter på vridna kortskott och är mer avrundade. Bladen har längre stjälkar än äpple och är runda till elliptiska med en fint sågtandad kant och ganska kort spets. Översidan är blankt mörkgrön, men undersidan är ljust grågrön. Blommorna är samlade i flockar och är vita med svag doft och blommar i maj. Ståndarknapparna är klart röda.
Frukterna är runda till päronformade. Fröna mognar och gror villigt.
(Ur Wikipedia)
Om päronsorten
Liegel’s vinterpäron har ett träd med en slank krona. Stammen är rak och genomgående ända till toppen. Huvudgrenarna är först upprätta, men senare mer vågräta. Barken är först mörkbrun och slät. Senare blir den grå med sprickor för att slutligen bli djupt uppsprucken i fyrkanter.
Fler päronmotiv ur Svenska Fruktsorter finner du här.
Päron
Päron (Pyrus communis) är ofta ett storvuxet träd, men särskilt den vilda sorten kan vara mer busklik. Päronet blommar med vita blommor och frukterna skiftar i färg från grågrönt till gulgrönt. Vilda päronfrukter är små, hårda och saftfattiga, medan de odlade är saftiga och större.
(Ur Matkult.se)
Päronets historia
Päron har förmodligen odlats lika länge som äppelträdet och fanns i Grekland redan 1 000 år f. Kr. Under medeltiden odlade man päron i Sverige, och på 1700-talet hade man många sorter, t.ex. bergamott och augustipäron. Gammalt är också gråpäronet med tjockt, strävt skal och sött, saftigt fruktkött, likaså det nu sällan förekommande grännapäronet, som Per Brahe uppges ha infört från Tyskland.
(Wikipedia, se länk ovan)
