Beskrivning
Botanisk plansch i original ur
Flore des serres et des jardins de l’Europe:
MAMMILLARIA PECTINIFERA
Om växten
Mammillaria pectinifera (här Echinocactus Pectiniferus) är en kaktusväxtart som beskrevs av Frédéric Albert Constantin Weber. Mammillaria pectinifera ingår i släktet Mammillaria och familjen kaktusväxter.
(Ur Wikipedia)
Mammillaria – Vårtkaktussläktet
Vårtkaktussläktet (Mammillaria) är ett suckulent växtsläkte inom familjen kaktusväxter.
Hur många arter det finns inom detta släkte råder det delade meningar om. Vissa uppgifter säger 300, andra menar att det är ungefär 170 arter. Det är den mest spridda kaktusen i odling och näst opuntiasläktet det största kaktussläktet i världen. Arter inom vårtkaktussläktet har inga åsar, i stället är de täckta med små vårtor arrangerade i olika geometriska mönster. Kranskaktussläktet och sydkaktussläktet är andra kaktusar med samma uppbyggnad, men de är inte för närvarande besläktade.
På varje vårta sitter en areol, därifrån utgår olika många och långa taggar eller hår, beroende på art och sort. Blommorna kommer ofta i en ring runt toppen. Alla kaktusar inom vårtkaktussläktet blommar redan som unga. De flesta arterna är relativt korta, runt 20 centimeter. Den längsta arten lär vara M. poselgeri som kan bli upp till två meter hög men bara fyra centimeter i omkrets. Till de minsta hör M. saboae som bara blir tre centimeter hög, men lär ska ha bland de största blommorna – över fem centimeter.
En stor familj med kaktusar
Kaktusväxter (Cactaceae) är en suckulent växtfamilj med vanligtvis taggiga fröväxter som mer formellt även benämns kaktusar eller kaktéer. Det finns mellan 1 500 och 2 000 olika arter av kaktusväxter, även om det direkta antalet varierar beroende på vem som tillfrågas. Vissa fältstudier av dessa växter är mycket svåra, vilket beror på att de är svårtillgängliga samt växer i ogästvänlig terräng.
Taggarna på kaktusar ger skydd mot betande djur och skugga mot solen, men samlar också upp den fukt som morgondagg och annan väta kan ge i torra ökenlandskap. Fukten droppar sedan från taggarnas spetsar och rätt ner till rötterna. Taggarna kan se ut på många olika sätt.
(Ur Wikipedia)
Louis Van Houtte och
Flore des serres et des jardins de l’Europe
Louis Benoît van Houtte (1810–1876), var en belgisk hortonom som verkade vid National Botanic Garden of Belgium (Jardin Botanique de Brussels mellan 1836 and 1838 och han är mest känd för den omfattande journalen Flore des Serres et des Jardins de l’Europe, som han producerade med Charles Lemaire and M. Scheidweiler. Detta omfattande verk bestod av mer än 2,000 färgplanscher som gavs ut i 23 olika samlingar som publicerades mellan 1845 and 1883.
Louis jobbade i början av sin karriär inom finansvärlden i Bryssel. All ledig tid spenderade han på botanik i den botaniska trädgården och privata ägor och han blev vän med många blomentusiaster.
Tillsammans med Charles François Antoine Morren, grundade van Houtte L’Horticulteur Belge (1833–1838), som månatligen publicerade botaniska färgplanscher ca 1832. Dessa bestod av både handkolorerade tryck och en del litografier.
Dessutom öppnade Van Houtte en butik där han sålde fröer och trädgårdsredskap. Han studerade även den tropiska floran med stort intresse.
Efter endast en kort tid som gift, förlorade Louis sin hustru. Med sorg i hjärtat begav han sig då till Brasilien för att samla orkidéer, på uppdrag av den belgiske konungen. Därefter reste han bland annat till Rio de Janeiro och Cape Verde i sin jakt på växter.
Louis återvände till Bryssel efter sina exkursioner och grundade sedan Ecole d’Horticulture och det var därefter han började publicera Flore des serres et des Jardins de l’Europe, som efter några år (1845-1883) översteg 2000 stycken färgstarka planscher, varav många trycktes upp efter hans bortgång.
Van Houttes botaniska intresse genomsyrade hela hans liv och han inspirerade otaliga botanister under sin livsgärning.
