Beskrivning
Botanisk plansch:
KAMOMILL, Matricaria recutita
Nordens Flora 1905 nr. 12
Om växten
Kamomill, Matricaria recutita (här Sötblomster, Matricaria recutita (här M. Chamomilla) är en ettårig, aromatiskt doftande ört som kan bli upp till fyra decimeter hög. Stjälken är upprätt och ofta rikt grenig. Bladen är finflikiga och liknar dem hos dill (Anethum graveolens). Kamomill blommar från juni till oktober.
Kamomills blomkorgar är prästkragelika och sitter på långa skaft. De har vita strålblommor, som snabbt blir mer eller mindre nedåtböjda, och gula femflikade diskblommor. Holkfjällen har vita hinnkanter. Blomfästet saknar fjäll mellan blommorna och blir toppigt när frukterna börjar mogna och är då ihåligt i genomskärning. Frukterna är knappt en millimeter långa och runda i tvärsnitt, på inre sidan har de smala längsgående åsar, de saknar oljekanaler.
Släktskap med andra blommor
Den andra arten i släktet, gatkamomill (M. matricarioides), saknar strålblommor och har tätare bladverk, samt frukter som är drygt en millimeter långa med två oljekanaler och vanligen bara två åsar. De båda arterna i släktet baldersbrår (Tripleurospermum) har också de finflikiga blad, blomkorgar med vita strålblommor och gula diskblommor, men skiljer sig genom att vara doftlösa, ha brunt hinnkantade holkfjäll, fyllda blomfästen och trekantiga frukter med tre tydliga ribbor. De andra arterna med prästkragelika blommor, åkerkulla (Anthemis arvensis) och kamomillkulla (Anthemis cotula) har liknande blad fast med bredare plattade bladflikar och dessutom har de fjäll mellan blommorna. Arten prästkrage (Leucanthemum vulgare) har inte finflikiga blad.
Medicinalväxt
Kamomillblommor används bland annat till te och var också upptagna i farmakopén, Flores Chamomillæ nostratis, de ansågs ha värmande och antispastiska egenskaper men kunde i för stor dos orsaka ”äckel, kräkning, diarrhé, hjertklappning m. m.” (Nyman 1867). Blommorna var också, enligt Retzius (1806), verksamma mot kolik och kramper i magen.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
