Beskrivning
Botanisk plansch:
BLÅLUSERN, Medicago sativa
Nordens Flora 1922 nr. 326
Om växten
Blålusern, Medicago sativa (här svensk lusern) är en flerårig, buskig ört med trefingrade blad och gula, grönaktiga eller violetta blommor i korta huvudlika klasar. Stjälkarna är nedliggande till upprätta och kan bli nästan upp till en meter långa. Blålusern blommar från juli till september. Blommorna är centimeterlånga och kronan kan skifta i färg från blekt gulvitt till mörkt violett. Fruktbaljorna innehåller flera frön och är skärformigt böjda eller mer eller mindre spiralformigt vridna i upp till fyra varv. Arten delades förut upp i två arter, blålusern och gullusern, som bildade hybrider där de möttes.
Arten delades förut upp i två arter, blålusern och gullusern, som bildade hybrider där de möttes. Numera anser man att de utgör två underarter av samma art. Huvudunderarten blålusern (ssp. sativa) har violetta blommor och spiralformigt vridna fruktbaljor, medan gullusern (ssp. falcata (L.) Arcang.) har rent gula blommor och skärformigt böjda fruktbaljor.
Blålusern är kanske mest känd under namnet alfalfa, som man kan köpa som frö eller färdiga groddar i affärernas grönsaksdiskar. Den är dock ursprungligen införd som vallväxt och odlas som foder, blålusern innehåller rikligt med proteiner och K-vitamin.
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
