Beskrivning
Botanisk plansch:
OSTRONÖRT, Mertensia maritima
Nordens Flora 1922 nr. 580
Om växten
Ostronört, Mertensia maritima är en flerårig, kal och blågrön ört med nedliggande, greniga stjälkar. Bladen sitter strödda och är oskaftade i stjälkens övre del, men är i den nedre delen skaftade och har vingade bladskaft. De köttiga, gråblå eller blågröna bladen är äggformade och spetsiga eller trubbiga, på ovansidan har de ofta små papiller som ger dem en matt glans.
Ostronört blommar i juli-augusti med rosaröda till blå blommor som sitter i toppställda knippen. Kronan är smalt klocklik och är först ljust röd, senare blå. Delfrukterna är trekantiga och är i början köttiga, senare något uppblåsta med pappersartad fruktvägg.
”Wäxer på Hafsstranden i Halland och Bohuslän. Både bladens färg och blommans utseende är wackert nog at förskaffa wäxten et rum i Trägårdar; om den där wille trifwas.”
Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)
Artnamnet maritima kommer av latinets mare (hav) och syftar på att den växer vid havet. Svenska namnet ostronört konstruerades av A. G. Nathorst som i Svenska Växtnamn. 3 skriver (att) ”jag här föreslagit Ostronört, på grund af bladens ostronliknande smak”.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
