Beskrivning
Engelsk antik print med blomma
Botanisk plansch av F. E. Hulme
Mezereon – TIBAST, Daphne mezereum
Om växten
Tibast är en oftast liten, knappt meterhög, lövfällande buske. Den är lätt att känna igen på sina smala blad som sitter samlade i grenspetsarna, sina rosaröda blommor som kommer före bladen och sina klarröda frukter. Busken är vanligen glest grenig med upprätta grenar. Bladen är kortskaftade, tunglika och med lite blågrön undersida. Tibast blommar på bar kvist, ibland redan i mars medan snön ännu ligger kvar. Blommorna är väldoftande. Frukterna är klarröda, nästan runda bärlika stenfrukter. En varietet av tibast (var. alba) har vita blommor och gula frukter. Hela växten är mycket giftig.
Tibast kan knappast förväxlas med andra arter.
Tibast finns i hela landet men är inte speciellt vanlig. Den växer oftast i mullrika skogar och lundar.
(Ur Den virtuella floran)
Om konstnären
Frederick Edward Hulme (mars 1841 – april 1909) var känd som en lärare och amatörbotanist. Han var professor inom frihands- och naturalistk målarteknik på King’s College London från år 1886.
Planschverket är tänkt som en hyllning till våra mest älskade vildväxande blommor och växter:
”There lives and works
A soul in all things, and that souls is God.
The beauties of the wilderness are His,
That make so gay the solitary place.
He sets the bright procession on its way,
And marshals all the order of the year;
And ere one flowering season fades and deis,
Designs the blooming winders of the next.”
År 1844 flyttade Edwards familj till London där hans far och undervisade och jobbade som landskapsmålare. Det konstnärliga verkade ligga i släkten för Edwards farmor hade varit porslinsmålare. Han påbörjade sedan sin utbildning på South Kensington School of Art.
Hulme blev målarmästare på Marlborough College och började måla botaniska motiv.
Hulme var amatörbotaniker, vilket medförde att han samlade sedan på litteratur och förkovrade sig i naturhistoria. År 1869 blev han vald till ”Fellow of the Linnean Society”. Han förblev målarmästare på Marlborough fram till 1883.
(Källa: Wikipedia)
