Beskrivning
Botanisk plansch:
ÖGONPYROLA, Moneses uniflora
Nordens Flora 1922 nr. 155
Om växten
Ögonpyrola, Moneses uniflora (här Ögonljus, Pyrola uniflora) är en flerårig ört med vintergröna blad som sitter vid basen av stjälken. Stjälken är kort, upprätt och bladlös. Bladen är motsatta eller sitter tre och tre i krans, men så tätt samlade att de ser ut att sitta i en rosett, de är skaftade, matt ljusgröna och nästan runda med sågad kant. Ögonpyrola blommar i juni-juli med en ensam lutande vit blomma som sitter i stjälkens topp. Blomman är väldoftande med utbredd och djupt femkluven krona. Fruktkapseln är upprätt.
”VON LINNÉ berättar at i Norrland och i Norrige brukar man at tugga denna Örten, och lägga på rinnande så wäl som röda ögon…
…Intetdera har jag försökt, men råder at dermed warsamt umgås af den grund, at jag sett nyss plockade Örten upwäcka blåsor på späd hud, och samma ärfarenhet har Commerce-Rådet Sköldebrand haft.”
Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius, 1806)
Artnamnet uniflora kommer av latinets unus (en) och flos (blomma), namnet betyder enblommig och syftar på den ensamma blomman. Svenska namnet ögonpyrola kommer av att den använts som medel mot ögonsjukdomar.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Hästfibbla, tryckt 1905
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
