Beskrivning
Botanisk plansch:
ULLTISTEL, Onopordum acanthium
Nordens Flora 1905 nr. 6
Om växten
Ulltistel (här Tistelborre), Onopordum acanthium (här Onopordon)
Ulltistel är en storväxt, praktfull, nästan silvergrå ört som kan bli upp till tre meter hög. Arten är tvåårig, första året utvecklas bara en stor bladrosett och andra året utvecklas den greniga stjälken som är brett vingkantad med kraftiga tornar. Bladen är stora, grunt parflikiga och grovt tandade med kraftiga tornar. Ulltistel blommar från juli till september.
”Dess stjelkar kunna medan de äro späda skalas, kokas och ätas som Cardon-stjelkar, ej som Sparris, och de än outslagne Blomhufwuden ätas såsom Kronärtskockor, ehuru de äro mycket mindre. Äfwen skola de tjena at ysta mjölk. Frön, när de äro wäl mogne, gifwa genom prässning en fjerdedel af sin wigt Olja, som är lika god med Bomolja til Lampor.”
(Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius, 1806)
Utseende
Blomkorgarna sitter ensamma eller parvis i toppen av stjälken och i grenspetsarna. Korgarna är nästan klotrunda med torniga holkfjäll och rödvioletta blommor. Frukten har kort pensel. Blomfästet är köttigt och har inga fjäll mellan blommorna.
Ulltistel kan med sin storlek, silvergrå färg och vassa tornar inte förväxlas med andra arter.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
