Beskrivning
Svensk pomologisk plansch ur Svenska Fruktsorter 1923 ORLÉANS-RENETT
Frukt från apelträdet
Orléans-renett, äpple
Äpple är frukten som växer på trädet apel. I Sverige finns två arter av aplar, apel och vildapel. Apel (eller trädgårdsapel) är den odlade art som vi i vardagligt tal kallar för äppelträd. Den vildväxande vildapeln är ganska vanlig i lövskog, skogsbryn och på kulturmark. Frukten är sur och har mest ätits av svin och andra husdjur.
Äppelodling sedan medeltiden
Man tror att äppelodling kom till Sverige med klosterväsendet på 1100-talet, då munkarna kunde konsten att ympa, vilket var en förutsättning för odling. Frösådd kan också ge god frukt och det var så man i äldre tid förökade sin äppelodling. Ympning var en metod som inte blev allmänt känd förrän under 1800-talets slut.
Äpplen och andra frukter odlades på slott och herrgårdar från 1600-talet. Själva ordet trädgård betyder just en inhägnad med odlade träd. Före 1800-talets mitt och genomförandet av laga skifte, växte äppelträd och körsbärsträd i ängsmarkerna. De flesta äppelträd var uppdragna från kärnsådd eller inflyttade vilda träd med större och bättre frukt. Många torp och gårdar kunde också ha en surapel och kanske en sötapel på gårdsplanen.
Först under senare delen av 1800-talet blev det vanligt att plantera sortäkta fruktträd vid gårdar och torp. Hushållningssällskapen, skollärarna och sockenprästerna spelade här en viktig roll i att sprida växtmaterial och kunskap om ympning och beskärning.
Bred användning i kosthållet
Innan man lätt kom över socker brukade man främst konservera frukten genom att torka den, oftast i bakugnen, på eftervärmen. Vissa äpplen kunde också bli lagrade en längre tid i ett svalt utrymme. När man började använda kärnurtagaren, den så kallade äppelpipan, började blev det också vanligt att man istället skar äpplena i skivor och hängde upp dem på tork. En vidare utveckling var äppelsvarven, som kom i början av 1900-talet. Den använde man för att skala, kärnar ur och skiva frukten på samma gång.
Äpplen har genom åren främst varit vanliga i fruktsoppa och äppelkakor. I samband med bakning kunde man göra äppelkakor där fruktbitar var ingredienser i bröddegen.
Med socker och hermetisk inkokning blev det vanligt att konservera äppelmos och göra kompott och gelé. Äpplen kan också användas till must, cider och vinäger. Att musta äpplen har åter blivit vanligt och alltfler musterier tar emot äpplen som sedan levereras som färdig must.
Man har alltid blandat äpplen med andra livsmedel för att förbättra smak. Att steka fläsk tillsammans med äppelskivor har till exempel varit vanligt.
(Ur Matkult.se)
