Beskrivning
Botanisk plansch:
RÅGVALLMO, Papaver dubium & FJÄLLVALLMO, Papaver radicatum
Nordens Flora 1905 nr. 183
Om växten
Rågvallmo, Papaver dubium är en ettårig vallmo som kan bli upp till sex decimeter hög och har rödaktiga blommor och tilltryckt håriga blomskaft. Stjälken är vanligen utspärrat hårig nertill. Bladen är en eller två gånger parflikiga, de övre är oskaftade eller kort skaftade. Rågvallmo blommar från juni till augusti. Kronbladen är gulröda till tegelröda och har ibland en svart fläck vid basen. Fruktkapseln är kal och avlångt klubbformad, minst dubbelt så lång som bred, och har en märkesskiva som är lika bred som kapseln. Märkesskivan har vanligen sex till nio märkesstrålar.
Artnamnet dubium är latin och betyder tvivelaktig, dubiös.
(Ur Den virtuella floran)
En liten gul släkting
Fjällvallmo, Papaver radicatum är en lågväxt och ganska grov, flerårig ört som kan bli upp till två decimeter hög. Bladen är vanligen tätt håriga, flikiga och sitter i basala rosetter och blomstängeln är kort, styvhårig och bladlös. Fjällvallmo blommar i juni-juli med blekgula blommor som sitter ensamma i toppen av stjälken.
Blomman har blekgula kronblad och ståndare som är kortare eller lika långa som fruktämnet. Kapseln är ljust hårig och vanligen minst en centimeter lång med en ring av korta hår vid basen, märkesskivan är nästan platt och har fem eller sex märkesstrålar. I Skandinavien finns ett tiotal underarter av fjällvallmo, alla endemiska och de flesta med mycket begränsad utbredning.
Fjällvallmo är fridlyst.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
