Beskrivning
Botanisk plansch:
ORMBÄR, Paris quadrifolia
Nordens Flora 1922 nr. 393
Om växten
Ormbär, Paris quadrifolia är en flerårig kal ört med krypande jordstam. Stjälken blir två till tre decimeter hög och har fyra brett ovala bladen som sitter i en krans mitt på stjälken. Ormbär blommar i maj-juni med en grönaktig blomma som sitter ensam i toppen av stjälken. Blomman har åtta gröna lansettlika kalkblad som sitter två kransar, åtta gulgröna ståndare och ett mörk purpurrött fruktämne med fyra smala mörka märken. Frukten är ett runt, svartblått och blådaggigt bär.
Svenska synonymer: parört, soögon, trollbär
Ormbär är lätt att känna igen på de vanligen fyra brett ovala bladen som sitter i en krans mitt på stjälken och den kan knappast förväxlas med någon annan art. Bäret, som är giftigt, har dock en viss likhet med bären hos blåbär (Vaccinium myrtillus) och kan därför av misstag plockas av barn.
”Här står en samling ormbär; med sina fyra allvarliga blad, som har tycke av svävande vingar, finns det i denna ört något av mörk ärkeängel. Det svarta bäret eller ögat i mitten är infattat som en beckpärla. Ser man närmare på bäret liknar det en hornmina.”
(Ur I Gröna riken av Harry Martinson ´Svärmare och harkrank´, 1937)
Ormbär användes i äldre tid mot ögonsjukdomar.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
