Beskrivning
Botanisk plansch:
KÄRRSILJA, Peucedanum palustre
Nordens Flora 1922 nr. 250
Om växten
Kärrsilja (här Mossrot), Peucedanum palustre
”Då dennas rot har i högsta grad brännande smak, anses den af bondfolk, som tilltror sig ega ett större kunskapsmått, vara ingefära, hvarför den ock af dem kallas finsk eller svensk ingefära. Men ack, hvilken stor olikhet!”
(Ur Flora Lapponica av Carl von Linné, 1737)
Kärrsilja är en kal, ofta högväxt men ganska slank, tvåårig ört. Stjälken blir meterhög och är kantig, tydligt räfflad och ihålig. Bladen är brett trekantiga och tre gånger pardelade med smala bladflikar som är bruna i spetsen. Det nedersta småbladen har ungefär dubbelt så långa skaft som det närmast övre, vilket ger bladet en tydligt trekantig form.
Kärrsilja blommar i juli-augusti, blommorna är vita eller rödlätta och sitter i halvklotformiga flockar som blir en till två decimeter breda. Flockstrålarna är fint håriga och flockarna har vanligen mångbladiga enskilda och allmänna svepen. Frukten är elliptisk och plattad med låga åsar och smala vingkanter.
Artnamnet palustre kommer av latinets palus (kärr) och betyder ’växer i kärr’.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
