Beskrivning
Botanisk plansch:
BLÅGULL, Jacob’s ladder – Polemonium caeruleum
Nordens Flora 1922 nr. 107
Om växten
Blågull, Polemonium caeruleum
Blågull är en ganska högväxt, flerårig ört som kan bli upp till åtta decimeter hög. Stjälken är upprätt, omkring meterhög, med strödda parbladiga blad och en toppställd ganska tät blomställning. De nedre bladen har vanligen mer än åtta bladpar. Blågull blommar i juli-augusti. Blommorna är skålformade och femflikade, blå eller ibland vita. Kronbladsflikarna är ganska runda och har inte håriga kanter. Ståndarknapparna är gula.
Blågull anses vara ursprunglig bara i de västra delarna av Mellansverige, men den förekommer förvildad i nästan hela landet. Naturligt förekommer den i ängar och vid vattendrag.
(Ur Den virtuella floran)
Den kallas även Blåljus eller Jakobs stege och är en art i familjen blågullsväxter. Arten förekommer vild i en stor del av den norra tempererade zonen, Indien, Japan, Kashmir, Korea, Mongoliet, Nepal, Pakistan, Kina, Ryssland, Europa och Nordamerika.
(Ur Wikipedia)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
