Beskrivning

Botanisk plansch i original ur
Flore des serres et des jardins de l’Europe:
RÖD NARRHUVA, Kohleria hondensis

Om växten

Röd narrhuva, Kohleria hondensis (här Isoloma trianaei) är en tvåhjärtbladig växtart som först beskrevs av Carl Sigismund Kunth, och fick sitt nu gällande namn av Johannes von Hanstein. Narrhuva ingår i släktet Kohleria och familjen Gesneriaceae.
(Ur Wikipedia)

Narrhuvesläktet

Narrhuvesläktet (Kohleria) är ett växtsläkte i familjen gloxiniaväxter med 19 arter i Central- och Sydamerika. Några odlas som krukväxter i Sverige.

Narrhuvesläktet innehåller marklevande, fleråriga örter och halvbuskar med fjälliga jordstammar. Bladen är motsatta eller sitter i kransar om 3-4 stycken. Blommorna sitter i buntar eller flocklika ställningar som kommer fram i blad- eller fjällvecken, ibland sitter blommorna ensamma. Foderbladen är raka eller tillbakadragna, de är lika långa eller längre än kronan. Kronan är mer eller mindre zygomorfisk, röd eller grönaktig, pipen är uppblåst till klocklik, hårig på utsidan. Brämmet är tvåläppigt till regelbundet, femflikigt, vanligen fläckigt eller prickigt. ståndarna är fyra. Fruktämnet är halvt översittande. Frukten är en uppsprickande, torr kapsel.

(Ur Wikipedia)

Kohleria och rhizomer

Narrhuva förökar sig naturligt via rhizomerna som bildas under jord och som gör att en planta kan överleva utan vatten under sin vintervila.

Eftersom olika sorter ger olika många rhizomer och med olika utseende är det bra om man lär känna sin Kohleria under jorden innan man låter den somna in över vintern. Är rhizomerna tunna eller få bör man försöka hålla åtminstone en stickling i gång över vintern. För de allra flesta sorter bildas dock många kraftiga rhizom under en säsong.

Hur vet man om Kohlerian är redo att vila för vintern? Om det inte kommer fler knoppar och en del blad börjar vissna kan man successivt dra ner på vattningen. På det viset förstår plantan är sämre tider är på gång och lägger all kraft på att producera rhizomer. När krukan är snustorr kan man plocka upp rhizomerna och förvara dem mörkt och frostfritt över vintern eller helt enkelt bara ställa undan krukan som den är tills våren kommer. I februari-mars brukar det vara lämpligt att plantera om och sätta igång en ny säsong. Det finns dock inget som säger att Kohlerian måste vila över vintern, fortsätter den växa och vara till prydnad så låt den vara det. Till våren kan du ta nya sticklingar och plantera om rhizomerna.

Kohleria är lätt att föröka, man kan dela rhizomerna, ta många olika former av sticklingar, det är nästan bara fantasin som sätter gränserna. Att sticklingsföröka Kohleria är bland det enklaste som finns, en toppstickling rotar sig nästan genast i såväl vatten som direkt i jord.

(Ur Blommia.se)

Louis Van Houtte och

Flore des serres et des jardins de l’Europe

Louis Benoît van Houtte (1810–1876), var en belgisk hortonom som verkade vid National Botanic Garden of Belgium (Jardin Botanique de Brussels mellan 1836 and 1838 och han är mest känd för den omfattande journalen Flore des Serres et des Jardins de l’Europe, som han producerade med Charles Lemaire and M. Scheidweiler. Detta omfattande verk bestod av mer än 2,000 färgplanscher. Han publicerade dem i 23 olika samlingar, som publicerades mellan 1845 and 1883.

Louis jobbade i början av sin karriär inom finansvärlden i Bryssel. All ledig tid spenderade han på botanik i den botaniska trädgården och privata ägor och han blev vän med många blomentusiaster.

Tillsammans med Charles François Antoine Morren, grundade van Houtte L’Horticulteur Belge (1833–1838). Därav publicerade de varje månad botaniska färgplanscher, vilka bestod av både handkolorerade tryck och en del litografier. 

Dessutom öppnade Van Houtte en butik där han sålde fröer och trädgårdsredskap. Han studerade även den tropiska floran med stort intresse.

Jakt på nya växter resulterade i många nya botaniska planscher

Efter endast en kort tid som gift, förlorade Louis sin hustru. Med sorg i hjärtat begav han sig då till Brasilien för att samla orkidéer, på uppdrag av den belgiske konungen. Därefter reste han bland annat till Rio de Janeiro och Cape Verde i sin jakt på växter.

Louis återvände till Bryssel efter sina exkursioner och grundade sedan Ecole d’Horticulture. Därefter började han publicera botaniska planscher i Flore des serres et des Jardins de l’Europe och fortsatte med det under åren 1845-1883. Dessa blev alltså i antal 2000 stycken varav många trycktes upp efter hans bortgång.

Van Houttes botaniska intresse genomsyrade hela hans liv och han inspirerade otaliga botanister under sin livsgärning.