Beskrivning
Färglitografisk plansch med exotisk fågel av Descourtilz
RÖDNACKAD MOTMOT,
Amazonian Motmot –
Momotus momota
Om fågeln
Rödnackad motmot hade förr det latinska namnet Momotus momota pilcomajensis.
Amazonmotmot delas numera vanligen in i nio underarter:
- M. m. momota – förekommer i tropiska östra Venezuelas anslutning till Guyana och norra Brasilien
- M. m. microstephanus – förekommer i Colombia och Ecuador (öster om Anderna) och angränsande nordvästra Brasilien
- M. m. ignobilis – förekommer i östra Amazonområdet i Peru samt västra Brasilien
- M. m. nattereri – förekommer vid tropiska förberg i Anderna i nordöstra Bolivia
- M. m. simplex – förekommer från gränsen mellan Brasilien och Peru till Rio Tapajós i öster och till norra Mato Grosso i söder
- M. m. pilcomajensis – förekommer i södra Bolivia, södra Brasilien och nordvästra Argentina
- M. m. cametensis – förekommer i norra centrala Brasilien mellan Rio Tapajós och Rio Tocantins
- M. m. parensis – förekommer i östra Brasilien (från Rio Tocantins till Maranhão och Piauí)
- M. m. marcgravianus – förekommer i nordöstra Brasilien (Paraíba till Alagoas)
Ett flertal underarter som tidigare ingick i M. momota urskiljs nu som egna arter. Det tidigare svenska trivialnamnet på momotus, blåkronad motmot, har i samband med detta istället förts över till nyligen urskilda M. coeruliceps, medan momotus numera kallas amazonmotmot.
Om konstnären
Jean-Theodore Descourtilz föddes 1796 och var en fransk naturalistisk konstnär och illustratör. Han var son till en botaniker. Jean-Theodore uppmärksammades som ornitologisk konstnär när han publiserade planschverket Oiseaux brillans du Bresil i Paris 1834, och även när han gav ut växtillustrationer för sin fars räkning år 1821 och 1829.
Han anlände till Brasilien runt 1826 och många blev snart därefter förtjusta i hans illustrationer av exotiska fåglar, i synnerhet hans målningar med kolibris. I Ornithologie Bresilienne ou Histoire des Oiseaux du Bresil illustrerade han 164 olika brasilianska fåglar, varav 15 helt nya arter.
Efter att Descourtilz hade publicerat 48 planscher, dog han plötsligt år 1855. De planscher han själv aldrig hann få se ute publikt, trycktes upp av några firmor i London en tid därefter.
Under sin levnad hann Jean-Theodore göra fältresor för att undersöka och rapportera om djurlivet och han fick även i uppdrag att finna dyrbara mineraler. Han var medlem i the Société Linnéenne de Paris och i Société Auxiliaire de l’Industrie de Rio de Janeiro.
Sorgligt nog dog alltså Descourtilz alldeles för tidigt, då han blev förgiftad av arsenik som fanns i de kemikalier han använde för att preparera sina olika fynd.
