Beskrivning
Botanisk plansch:
BLÅHALLON, Rubus caesius
Nordens Flora 1905 nr. 308
Om växten
Blåhallon, Rubus caesius är en halvbuske med ofta nedliggande stammar. Stammen är trind och örtartad, ofta blådaggig och har tunna borstlika taggar, barken fjällar inte av under andra året. Årsskotten är rotslående och blåhallon kan på så sätt klä in stora ytor. Bladen är trefingrade och skrynkliga med grön undersida, deras sidoflikar har ofta två sidolober vilket ger bladen formen av en fjäril. Det mellersta småbladet är tydligt skaftat.
Blåhallon blommar från juni till augusti med stora vita blommor. Frukterna är svarta och tydligt blådaggiga och lossnar inte från blomaxeln när de är mogna, ofta utbildas bara få delfrukter.
Blåhallon känns igen på de blådaggiga frukterna. Arten hallon (R. idaeus) röda frukter och parbladiga med vitfiltad undersida. De olika björnbären (Rubus subg. Rubus sect. Rubus) skiljs från blåhallon genom glänsande svarta eller rödsvarta frukter, samt fem- eller sjufingrade blad. Genom hybridisering mellan blåhallon och björnbär har de så kallade krypbjörnbären (Rubus subg. Rubus sect. Corylifolii) uppstått.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
