Beskrivning
Botanisk plansch:
HÅRNATING, Ruppia maritima & SMÅNATING (?) & SKRUVNATING, R. cirrhosa
Nordens Flora 1922 nr. 489
Om växten
Hårnating, Ruppia maritima (här hårnate) är en späd, flerårig ört som lever helt nedsänkt i vatten. De trådfina stjälkarna är vid basen nedliggande och rotade vid botten, men mot spetsen uppstigande. Bladen är trådsmala, tämligen spetsiga och har finsågad kant upptill, vid basen har de långa bladslidor men saknar snärp. Blommorna sitter parvis i de övre bladens slidor, vid blomningen är de dolda i bladslidorna men sitter senare i flocklika samlingar på upp till fem centimeter långa, utskjutande skaft.
(Källa: Den virtuella floran)
Smånate – vi saknar information om denna växt.
Skruvnating, Ruppia cirrhosa (här Skruvnate, R. spiralis) är en späd flerårig ört som lever helt nedsänkt i vatten. Stjälken är trådfin och vid basen nedliggande och rotad i underlaget, men blir mot spetsen uppstigande. Bladen är trådsmala och trubbiga med upptill finsågad kant, vid basen har de långa bladslidor men saknar snärp. Blommorna sitter parvis i de övre bladens slidor, vid blomningen dolda i bladslidorna men senare i flocklika samlingar på upp till flera decimeter långa, skruvlikt spiralvridna, utskjutande skaft.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Därefter gav han ut en lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Därmed presenterade han många växtarter, vilket gav upphov till och en mängd vetenskapliga artiklar.
