Beskrivning
Botanisk plansch:
PILBLAD, Sagittaria sagittifolia
Nordens Flora 1922 nr. 485
Om växten
Pilblad, Sagittaria Sagittifolia
”Pilörtens första blad äro långa och smala, nästan genomskinliga och alltid under vattnet, och vanligen har växten första året endast sådana blad. De senare, pillika, bladen äro ganska egendomliga. Blommorna äro särdeles täcka med sina hvita och rosenröda kronblad och mörka ståndarknappar med deras brandgula pollen.”
(Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman 1868)
Pilblad är en vattenväxt som är lätt att känna igen på de pilformade upprätta bladen och de vita blommorna som sitter i kransar i en smal klaselik blomställning. Bladen kan vara av flera olika typer, undervattensbladen är linjära, flytbladen kan vara ovala eller pilformade, och de upprättstående bladen har pilformade bladskivor. Pilblad blommar i juli-augusti. Blommorna har tre vita kronblad med purpurfärgad bas. Alla blommor är enkönade och de övre är hanliga medan de nedre är honliga, honblommorna blommar i regel före hanblommorna för att på så sätt minska risken för självpollinering. Hanblommorna, som är något större än honblommorna, har vanligen purpurröda ståndarknappar. Nötterna är fem till sex millimeter långa och sitter i huvudlika samlingar.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte alltså många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
