Beskrivning
Botanisk plansch:
BERGMYNTA, Satureja vulgaris &
HARMYNTA, S. acinos
Nordens Flora 1922 nr. 571
Om växten
Bergmynta, Satureja vulgaris (här dosta) är en flerårig, medelstor, mjukhårig ört som kan bli drygt en halv meter hög. Stjälkarna har motsatta, äggrunda, glest naggade blad som är drygt två centimeter långa.
Bergmynta blommar under högsommaren och hösten, från juli till september, med rosenröda blommor som sitter i kransar. Grenarna har vanligen bara två eller tre tät- och mångblommiga blomkransar. Fodret är inte uppsvullet vid basen och kronan är tvåläppig och drygt en centimeter lång.
(Ur Den virtuella floran)
Harmynta, Satureja acinos (här hartimjan) är en aromatiskt doftande, oftast ettårig ört som kan bli knappt två decimeter hög. Stjälken är upprätt och grenar sig från basen. Bladen är korta, drygt en centimeter, ovala med glest sågtandad kant.
Harmynta blommar under sommaren, från juni till augusti, med små blåvioletta blommor som sitter samlade i glesblommiga kransar. Kronan är tvåläppig och blir bara upp till en centimeter lång. I frukt har fodren en säcklik utvidgning på undersidan, något som är typiskt för arten.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
