Beskrivning
Botanisk plansch:
RÖDBLÄRA, Silene dioica &
VITBLÄRA, Silene latifolia
Nordens Flora 1922 nr. 342
Om växten
Rödblära, Silene dioica (här Melandrium dioecum) är en flerårig ört som kan bli upp till åtta decimeter hög. Både stjälken och bladen är vanligen mjukhåriga, ibland också med körtelhår. Bladen är brett lansettlika till äggrunda, oskaftade eller med korta skaft. Rödblära blommar från maj till augusti med rödrosa blommor som sitter i greniga knippen. Blommorna är enkönade, han- och honblommor sitter på olika plantor och arten är således tvåbyggare (dioik).
Rödblära finns i nästan hela landet (Sverige) och är vanlig på många håll, men förekommer sällsynt på Öland och Gotland. Arten lever i fuktiga lundar, kärrkanter, stränder och fjällängar.
(Ur Den virtuella floran)
Vitblära, Silene latifolia (här Melandrium album) är en ett- eller tvåårig, ibland flerårig ört som kan bli upp till åtta decimeter hög. Stjälkarna är upprätta, korthåriga och har upptill även körtelhår. Bladen är brett äggrunda och har tydliga bågformade nerver. Vitblära blommar från juni till september med vita blommor. Blomställningen är något grenig men ganska fåblommig. Blommorna är enkönade, doftande och öppnar sig mest på kvällen.
Arten är tvåbyggare (dioik) och har skilda han- och honplantor. Fodret är smalt och tionervigt hos hanblommorna och uppblåst och tjugonervigt hos honblommorna. Kronbladen är vita, stora, djupt tvåkluvna i spetsen och har små bikroneflikar. Honblommorna har fem stift.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
