Beskrivning

Letters on the Elements on Botany
Botanisk plansch nr. 13
VATTENMÄRKE, Sium latifolium & HUNDKÄX, Anthriscus sylvestris & NÅLKÖRVEL, Scandix pecten-veneris

Om växten

Vattenmärke, Sium latifolium (här S. nodiflorum)

Vattenmärke är en kal, flerårig, vattenlevande ört med upprätt, räfflad och ihålig stjälk som kan bli upp till en och en halv meter hög. Stjälken är grenig upptill, och är inte rotslående vid basen. Bladen är av två slag, de ovan vatten är enkelt parbladiga med sex till åtta par lansettlika, sågade småblad som kan bli tio centimeter långa. Undervattensbladen på vattenmärke är upprepat pardelade med trådsmala bladflikar. Vattenmärke blommar i juli-augusti med små vita blommor som sitter i flockar. Blomflockarna är förhållandevis små, ungefär en decimeter breda, och sitter i toppen av stjälken. Flockarna har både allmänt och enskilt svepe, svepebladen är smala med vitaktig kant. Frukterna är endast omkring tre millimeter långa, elliptiska till äggrunda och har höga tjocka åsar.

Vattenmärke liknar mest bäckmärke (Berula erecta), men den senare har grovt och oregelbundet sågade småblad, nedtill ofta rotslående stjälkar, delvis sidoställda blomflockar, samt klotrunda frukter med låga åsar. Vattenmärke brukar ibland förväxlas med sprängört (Cicuta virosa), som den ofta växer tillsammans med, men den senare har upprepat pardelade blad och nästan klotrunda frukter.

(Ur Den virtuella floran)

Här ser du fler motiv från samma planschverk.

Hundkäx

Hundkäx (här Scandix anthriscus) eller hundloka är en ganska högväxt, flerårig ört. Stjälken kan bli upp till en och en halv meter hög och är vanligen grenig, fårad och hårig nertill och kal upptill. Bladen är triangulära och två till tre gånger pardelade. Hundkäx blommar från maj till juli med små vita blommor som sitter i flockar. Blomflockarna saknar allmänt svepe, det enskilda svepet består av fem hårkantade svepeblad. Det mest karaktäristiska för arten är dess frukter som är mörkbruna, blanka, helt släta och avlånga med ett kort spröt upptill.

Hundkäx är den vanligaste och kanske mest välkända av de flockblommiga växterna (Apiaceae), men den kan förväxlas med flera andra arter i familjen, till exempel spansk körvel (Myrrhis odorata), odört (Conium maculatum), vildpersilja (Aethusa cynapium) och de sällsynta arterna rotkörvel (Chaerophyllum bulbosum) och guldkörvel (C. aureum).

(Ur Den virtuella floran)

Nålkörvel är en ettårig, ganska lågväxt ört som bara blir drygt två decimeter hög. Stjälken är upprätt och vanligen grenig. Bladen är två till tre gånger pardelade med smala bladflikar. Nålkörvel blommar i juni-juli. Blommorna är små och sitter i enkla eller sammansatta flockar med få grenstrålar. Flockarna saknar allmänt svepe, men har enskilt svepe av hela eller flikiga svepeblad. Kronbladen är vita. Frukterna är mycket karaktäristiska, de är långsmala med långt spröt och glest strävhåriga. Nålkörvel är fridlyst.

(Ur Den virtuella floran)

Från Linné till Rousseau till …

Denna lilla botaniska plansch ingår i en samling av 38 stycken handkolorerade illustrationer som prästen och botanikern Thomas Martyn  publicerade i slutet på 1700-talet, för att illustrera  Carl von Linnés beskrivningar inom botanik. De blev utformade på ett sådant sätt att de skulle stämma ihop med Jean-Jacques Rousseau´s botaniska verk Lettres Elementaires Sur La Botanique.

Breven på franska

Jean-Jacques Rousseau författade alltså ursprungligen en serie botaniska brev. Han skrev dem för att förklara botanik och de innehöll instruktioner till en fiktiv dam vid namn Madame Delessert i Lyon, med syftet att hjälpa hennes döttrar att förstå botanikens grunder.

Breven belyste därmed växternas struktur och visade på ordningen enligt Linné’s system. Rousseau undvek dock att använda latinska namn, för att förenkla det vetenskapliga innehållet i sina brev. Han ville alltså att dessa brev skulle göra ämnet mer tillgängligt, men fick aldrig se dem bli publicerade. Först efter Rousseaus död kom de ut och när det äntligen hände fick den en utbredd hyllning.

Goethe till exempel, uttryckte sin beundran med orden ”det är en riktig pedagogisk modell, och den kompletterar Emile” (eng. ”It’s a true pedagogical model, and it complements Emile”).

… blev översatta till engelska

Thomas Martyn (1735–1825) som var son till en botaniker, utbildade sig på Cambridge. När han därefter inträdde på Sidney Sussex College, ordinerades han till dekan år 1758. Året därpå sadlade han om till präst. Möjligen var hans kärlek till blommor lika stark som den till Gud, för redan år 1762 utseddes han till universitetsprofessor inom på Cambridge Universitet. Han behöll sedan den posten fram till sin död. Thomas studier inriktade sig särskilt på ämnena Conchyliologi, Zoologi och Entomologi.

Thomas var, liksom så många andra botaniker, influerad  av Carl von Linné’s lära om växternas uppdelning, vilket säkerligen sporrade honom till att börja översätta de franska breven.

När Martyn alltså väl började översätta texterna, gav han sig själv friheten att både korrigera innehållet samt att lägga till egna anteckningar. Han insåg då att breven inte alls var avsedda att bli lästa i en bekväm fåtölj, utan snarare passade läsaren med en växt i sin ena hand. Troligen var det denna insikt som väckte idén att skapa illustrationer, för att komplettera instruktionerna i breven.

Det resulterade till att han inledde ett samarbete med den unge konstnären Nodder. Efter det att han publicerade den ursprunglia översättningen Letters on the Elements of Botany år 1785, dröjde det ytterligare tre år innan de kompletterande 38 illustrationerna blev färdiga.

… och slutligen äntligen illustrerade

Om Thomas Martyn var den drivande kraften bakom översättningen, blev det till slut ändå den unge konstnären Frederick som satte pricken över i med med sina graverade och färglagda bilder.

Frederick Polydore Nodder (1770-ca 1800) var en engelsk naturalistisk illustratör gravör. Han illustrerade både växter och djur och var botanisk konstnär för drottning Charlotte.

Nodder uppmärksammades bland annat för sina illustrationer i  The Naturalist’s Miscellany, för sitt samarbete med Sir Joseph Banks med att förbereda det botaniska planschverket Florilegium och för att han målade, graverade och publicerade många av Sydney Parkinsons australiska växtskisser från Endeavour-expeditionen. Han illustrerade även växter och djur i John White’s Journal of a Voyage to New South Wales.

När Frederick äntligen kunde slutföra uppdraget att måla växtillustrationerna i Letters on the Elements of Botany var året 1788.

Vad hände med Nodder och Martyn sedan?

Martyn var ju som bekant både författare, präst och professor inom botanik, så han fortsatte skriva om och undervisa i botanik och predika Guds ord. Han fick ett långt liv och när han 90 år gammal dog, hade han hunnit varit professor i 65 år.

Nodders öde var betydligt mer dramatiskt. Han imponerade naturligtvis på sin omvärld med sina naturhistoriska prestationer. Hans hustru Elizabeth Nodder och tillsammans delade de ett brinnande intresse att måla växter och djur. De fick även en son, Richard.

Det som sedan hände Frederick tycks vara höljt i dunkel. Året var ca 1800 när han blev åtalad  för mord. Det verkar inte finnas några bevis och även fast ingen kropp hittades, dömde man denne unge, talangfulle konstnär till döden och han blev avrättad, endast 27 år gammal.

Lite eftertanke 220 år senare

Jag kan inte låta bli att imponeras av dessa män och kvinnor som bidrog med så mycket under sin levnad. Oavsett långa eller korta liv, delade de generöst med sig av sin talang och kunskap. Denna lilla plansch är ju en liten del av Nodders konstnärliga arv till oss.

Resultatet hade dock inte blivit detsamma om inte Carl von Linné först hade inspirerat Rosseau och Martyn. Dessutom påverkade och utvecklade flera personer Frederick i hans konstnärliga bana: Hans konststunder med drottning Charlotte; hans uppdrag och samarbete med den otrolige Joseph Banks och säkerligen hans otaliga timmar med att färdigställa Parkinsons hundratals skisser, efter dennes tragiska död på hemresan från Australien. Dessutom var även Fredericks hustru Elizabeth en talangfull illustratör inom zoologi och botanik.

Detta är inte alltså inte enbart en botanisk bild. Det är ett stycke historia.